Göteborgsposten – 31 januari 1871, sida 1

Han gjorde derefter en häftig rörelse och sökte rycka näsduken från sina ögon. — Var lugn, Billy, sade den främmande, i det han drog honom till sig och ryckte bort näsduken. Derefter yttrade han till Hemy: — Ni gjorde ett märko på en af stenarne i dag; hvilkendera var det?.. — Nej, jag gjorde ej något märke på stenen, men jag skref ett på väggen midtemot densamma. Låna oss ljuset, Bayne. Ja, här är märket, alldeles midtemot denna sten. — Då har Billy rätt. Bra gjordt, Billy. Han förde derefter handen till sin ficka och drog upp ett nyprägladt mynt som han gaf honom. Derefter hemställde han till Bayne huruvida det ej vore skäl att beakta denna upptäckt. — Hvad är ert råd, sir? frågade Bayne. — Ifall det ej anses närgånget at mig att gifva er ett råd, svarade främlingen, skulie jag vilja råda er att kasta ut stenen på gården och sätta en ny i dess ställe. Ni har förträffliga stenar från Buckhursts stenbrott, efter hvad man kan se på den. — Det skall verkställas, sir. Henry blef nåturligtvis förvånad öfver främlingens inblandning i dessa affärer. — Jag skulle gerna vilja göra er en fråga, sade han till honom. Ni tycks ha reda på mycket som rör detta yrke. Kunna dessa slipstenar verkligen förorsaka allvarsamma olyckshändelser?