Göteborgsposten – 31 januari 1871, sida 1

N:o 5 vid Smedjegatan, sqvadron värfvas att i 5 år qvarstå, med tjenstgöringsskyldighet i krig. I fråga om armåns betydligare hufvuddel, de värnpligtige, bibehålles indelningen i beväring och landtstorm, liksom i det föregående föreslaget. Hvarje svensk man mellan 21 och 40 år är underkastad värnpligt. Men förhållandet mellan dessa båda afdelningar af värnpligtige är olika bestämdt i de båda förslagen. Enligt 1868 års memorial utgjorde de 10 första årsklasserne den egentliga beväringen, och de 10 senare landtstormen, hvaremot efter K. M:ts nu framlagda proposition endast de 7 första tillhöra beväringen och ingå i liniearmön, men de återstående 13 klasserna utgöra landtstormen. Deremot indelas landtstormen i tvenne uppbåd, af hvilka det första, innefattande 8-12 årsklasserne, utgör krigsreserven (motsvarande 710 beväringsklasserne i 1868 års förslag) och de åtta sista årsklasserne det egentliga ortförsvaret. Denna krigsreserv som är atsedd till besättning i fästningarne m. m. kan icke kommenderas utom landet. Styrkan af den aktiva armn blir densamma som förut föreslagits, eller ungefar 68,000 man på den mindre samt 100,000 man på den större krigssoten. Hari äro då icke inberäknade de tvenne årsklasser vid insanteriet som utgöra ersättningstrupper eller den klass, den första, som är rekrytmanskap. (Vid specialvapnen äro de 2 första klasseraa rekryter och de 5 efterföljande ersättningstrupper). Dertill kommer så landtstormens 1:sta uppbåd med 62000 och 2:dra nppbåd med 82,000 man. Harens totalstyrka blir då när ersättningstrupper och rekryter tagas med i räkningen ungetär 300.000 man. Den vigtigaste förändring organisationsplanen undergått i sin nya emarbetnirg är dock förlängumgen af öfningstiden för beväringen. Denna skulle enligt memorialet utgöra 60 dagar, men är nu föreslagen till 90 dagar för kavalleribeväringen samt 82 dagar för beväringen vid de öfriga vapoen. De värnepligtige vid infanteriet inkallas första året till 42 samt de två derpå följande åren till 20 dagars öfning under hvartdera. Beväringen vid artilleriet och ingeniörkåren öfvas första året 52 dagar och andra året 30 dagar. Kavalleribeväringen har sin öfningstid fördelad med 60 dagar på första och 30 dagar under andra året. Tanken på de förut ifrågasatta förberedande öfningarne före beväringsåldern är öfvergifven såsom icke fullt praktisk, hvaremot i stället beväringen efter fullgjord ordinarie beväringsöfning kommer att i 2:ne dagar årligen under återstående värnepligistid öfvas i mälskju-ning. Från deltagande i dessa målskjutningar är kavalleribeväringen befriad, och på denna omständighet, tillika med fördelen att på tvenne år få fullgöra sin värnpligt, grundar krigsministern sin förhoppning att tillräckligt antal beväringsskyldige skall finnas fullt villigt att vid detta vapen undergå sin, efter hvad ofvan nämnts, något längre krigsöfning. För att kunna erhålla nödigt antal befäl anlitas den förut påtänkta utvägen med reservoch haltsoldsbefäl. Men halfsoldsbefälet användes nu endast för artilleriet och kavalleriet, under det att reservbefälet uteslutande vid infanteriet skall anställas. Detta reservbefäl åstadkommes på det sätt att bildade beväringsynglingar uppmuntras att såsom befäl utgöra sin värnpligt, men de stora anspråk på uppoffringar, som det förra förslaget i detta hänseende ställde på aspiranten, ha nu blifvit något, om också ej mycket, nedsatta. Sålunda tillåtes det befälsa-piranten att undergå rekrytmöte och befälsskola under ett och samma år samt att uppskjuta dermed till sitt första beväringsår (enhgt förra förslaget måste befälsbildningen börjas 2 år före värnpligtsälderns inträde) o. s. v. Krigsministern hoppas att större svårigheter skall möta vid urvalet bland öfvertaliga befälsaspiranter än vid syllandet af ertorderligt antal!. Vi ha nu kortligen redogjort för de punkter, som på en gång synas oss vara de hutvudsakliga i organisationsplanen och tilllika de i hvilka det nu framlagda förslaget skiljer sig från sin närmaste föregångare. Med hänseende till ingeniörväsende, generalstab, sjukvård, intendentur, krigsskolor, tross m. m., hvilka visserligen utgöra högst vigtiga ämnen, men som dock icke med organisationen stå i något inre oupplösligt, anse vi oss så mycket mindre behöfva om dem orda, som åtminstone de allra flesta dragen i dessa in