Göteborgsposten – 30 januari 1871, sida 3

tll Näarly. från bvars vattenledning han under flera timmar följde stridens gång. P. S. Dagens stora och vigtiga nyhet är, att Frankrikes hufvudstad, det sköna och praktfulla Pars, en af verldens starkaste fästningar, med en arm af vål 17 million man, nu de facto befinner sig i Tysklands händer. D-ifven at den sig förfärligt ökande sjukligheten inom staden, af bristen på bränsle for den ihördiga köldens besegrande, af brist på liismedel, af bombardementets förödelser och folkets deraf följande oro samt väl äfven till en icke ringa del af de rödas bearbetningar af massorna, hvilka hotade med att leda till en anarki, som skulle, då alla lifsmedel tagit slut, kunnat framkalla de aldra gräsligaste, de ohyggligaste händelser, — har försvarsregeringen, sedan hon ej längre såg möjlighet för sig att bli undsatt af någon af provinsens armåeer, beslutat underkasta sig segraren. Etter lifliga underhandlingar och sedan Trochu, genom att åter ötvertaga presidiet i försvarsregeringen, beslutat sig vilja med Favre dela ansvaret för kommande händelser, bar denne senare, å pariserregeringens vägnar, i Versailles undertecknat alla pariserfästenas kapitulering, hvaremot ejeltva hufvuds aden befriats från förödmjukelsen af att se den tyska armeen intåga inom dessmurar. Denna öfverenskommelse undertecktades i Lördags af on, d. 28:de d:s och tfiljande dagen, d. v. s. i går förmiddag skulle fästena öfverlemnas till de tyska trupperna, för att af dem besättas. Paris är således nu åter öppnadt för den öfriga verlden, och det är lätt att tänka sig, hvad detta vill säga. Kolossala provianttrans porter stå färdiga att ditföras trån England, Belgien, Holland och äfven Tyskland. Barmhertigheten och den enskilda spekulationen skola tåfla med hvarandra om att tillföra den olyckliga hufvudstaden lifsmedel och förråder af alla slag; men hvilken skilnad i förhållandena för de flesta af parisarne! Belägringens dagar ba strängt hemsökt de bergade klasserna. Der väla åga, ja, ötverflöd nyss rådde, finnas nu kanske brist och nöd. Lifsmedlens dyrhet har ruinerat månget hushåll. Stltjen i handel och väringar har forjagat välståndet ur mången familj. Det är väl också troligt, att de ännu något egande klassernas påtryckning inverkat i ej ringa mån på försvarsregeringens beslut. Det är endast de fattigaste klasserna, som belägringen ingenting kostat. Förut ofta svältande, ha de under belägringen genom regeringens försorg erhållit sin foda, för mången af dem helt visst bättre och kraftigare än någonsin annars. En större del af den nuvarande befolkningen i Paris, bördig från landsbygderna omkring hufvudstaden, dit den tog sin tillflykt före cerneringens början d. 19 Sept, skall antagligen skyndsamt lemna hufvudstaden, för att återvända till sina hem. Men hvilka syner skola de flesta der möta. Landet kring Paris, på flera mils omkrets, skall förete en den sorgligaste anblick af förödelse och nakenhet. Villorna och bondgårdarne äro uppbrunna, nedrifna eller så illa tilltygade, att egarno, icke mera skola känna igen de platser, der deras hem förut blomstrade i fröjd och välstånd, i lugn och frid. Af alla dessa millioner prydnader, med hvilka den franska uppfinningsrikheten, lyxen, smaken och begäret efter komfort beströdt landet kring Paris i villor, trädgårdar, parker och anläggningar, finnes på de flesta ställen knappast ett spår. De slnaste möbler, de utsöktaste husgeråd, ja, konststycken och instrumenter ha begagnats som ved, eller annorledes förstörts, eller plundrats och försålts till de schackrare, som svärmat kring bland de tyska trupperna. Och bönderna! Deras vinberg äro törstörda, deras ladugårdar nedbrända, annorlunda förstörda eller beröfvade alla sina innevånare. Intet utsäde i ladorna, inga dragare, inga kreatur af något slag i ladugården, träden i trädgårdarne nedbuggna eller med rå hand lla åtgångna ... kortligen öfverallt förödelse,