Göteborgsposten – 30 januari 1871, sida 1

säljas å 8 öre. — Tidningens Byrå äri huse ns I anledning af sistnämnda motion bad hr Ilierta utt få lagga statsutskottet på hjertat angelagenheten if att vid de stora uppoffringar, som denna riksdag kommer att taga i anspråk för törsvarsverket, ej vara för frikostig med tillstyrkanden af anslag till enskilda företag inom kommunerna. Hr Sv. Nilsson svarade härpå, att hvad som ansloges till jordbrukets upphjelpande, alltid komme hela riket till gagn. Särskildt försvarsutskott. IAndra kammaren väckte Sven Nilsson från Österslöt motion om tillsättande at ett särskildt utskott för behandling af alla vid innevarande riksdag förekommande frågor rörande försvarsverkens orunande. Utrikes-statsministerns yttrande angående den politiska ställningen. Stockh. Dagbl. återgifver i dess helhet detta Måndagens aftonsammanträde inom Andra kammaren afgilna yttrande, hvilket tramkallades at hr Keys anmärkningar i afseende på throntalets innehall. Det är af följande lydelse: H. exc. hr statsministern för utrikes ärendena grefve Wachtmeister: Den näst föregående talaren har, med anledning af tvenne på hvarandra följande uttryck i throntalet yttrat sig om den tara, som kunde komma att hota Sveriges och Norges törhållande till utiändska makver, och tydligen angifvit sin önskan att ertara, huruvida, i händelse en sådan fara forefinnes, den må vara nära forestående, eller om den blott utgör eu moment i den allmänna fara för fredens bestånd, som den ärade talaren ansåg finnas i Europa, Jag skal: söka efter formåga tillsredsställa hans onskan. Då i throntalet yttras, att -väl bar krigslågan hittills varit begränsad till de två trån början stridande folken, men anledningar att betara heunes vidare kringgripande sakuas icke, så menas dermed visserligen icke, att man tror sig veta att några an dra makter skola komma att deitaga i det nu pägaende eriget. Men likasom detta krig uppkommit a! orsaker, som fa lära anse gIltisa att framkalla sådana olyckor, hka litet är man säker, då så manga brännbara ämnen finnas i Huropa, utt icke ätven ett annat dylikt kiig hastigt nog kan uppstå. Denna möj: nghet ligger redan i det allmänna osäkerhetstillstånd, som den siste talaren skildrat. Nu hafva väl de forenade rikena under detta krig bittils lyckats att uppfäuhäålla sn neutralitet. Ingen an edmng finnes heller till något antagande, att den skat bliva kränkt, och ingen at de krigfo ande makterna har sökt locka oss i srestelse att bryta den. Men, mina herrar, det vore lättsinnigt att antaga, att så framgent skal blifva sorhallandet, i händelse af ett nytt krig. Väl är jag öfvertygad, att det alltid blifver Sveriges och Norges regerings och narienalrepresentationers fasta önskan, att deras reutralitet skall upprätthållas, och jag förutser iche säuana förvecklingar i Europas förhållanden, att vi derat skulle eua giltig anledning att i dem verksamt deltaga. Men denna vår föresats är dock icke nog betryggande, ait vi skul e insöfva oss i säkerhet och underlåta att betrygga vårt försvar. Flera makter, såsom Belvien och Schweitz, ha va genom fors liga traktater blitvit tilforsakrade en stön dig neutralitet. En annan makt, Holland, har vä! icke erhållit fullt samma försåkran, men fick vid början af detta krig sin neutralitet formligen erkänd at de krigsörande makterna. Alla tre hafva visserlige: genom stt geografiska läge, till krigsskådeplatsen varit mera blottstälda att idragas i den nu rådande striden, än Sverige och Norge. Men oaktadt deras neutralitet var omgifven at särskilda garantier, tro jag, att. om icke dessa makter vidtagit vida mera omfattande anstalter för sitt farsvar samt derpå upp: offrat långt större summor, än K M:t i förevarand: proposition har äskat för samma ändamål, hade der varit ganska osäkert, att icke denna neutralitet blitvit krinkt och de således nödgats mot sin vilja deltaga i kriget. Vår egen neutralitet bar under det: samma förblifvit respekterad, och jag hoppas att äfven framdeles det skall lyckas oss att upprätthålla den; men säkert är det ej om vi nu i eit möjligen blifvande nytt krig kunde — hvilket Gud förbjudet — blifva frestade att dernti inblandas; om för någor deri deltagande makt skulle finnas större snledniug att draga oss ur vår neutrala stalining, än Tyskland och Frankrike haft, vore det i hög grad lättsinnig! af oss att icke vara beredda att med kraft mot-Årta oss sådana försök och att med vapenmakt häfda var neutrala ställning. Ilvad åter beträskar det andra i trontalet förekommande uttrycket derom, att -traktater icke omgilvas af samma helgd som tillförne, Jarer detta icke vara något alldeles nytt. För att få det konstateraut, torde man icke behörva gå tillbaka till Westfaliska freden eller ens så långt som till traktaten i Wien 1815. År 1852 afslöts mellan sju a Europas makter, bland hvilka älven var SverigeNorge, en traktat, som bestämde Danmarks gränser och garanterade dess integritet. Hvad betyder nu denna traktat? Och när faran kom, — hvilken af de garamerande makterna vi-ade sig villig att uppträda för dess helvd? Fyra år sednare atslöts en ; traktat, som för Turkiet skulle vara ungefärligen detsamma som 1852 års traktat för Danmark. Denna traktat har, såsom vi veta och nyligen läst i ett från ryska utr.kes-ministören utgårget diplomatiskt aktsetycke, flera gånger bl.f it kränkt. Den allvarsammaste kränkningen anser jag tör min del vara den att Moldau och Wallachiet förenats till en stat, som intager en i det närmaste oafhangig stallning; och jag befarar att den i Turkiets historia skall komma att spela samma roll som Slesvig-Holstein i Danmarks. 1:64 nom til stånd en annan traktat, hvilken icke haun träda i kraft, innan den ble kränkt. Andra traktater af sednare datum skulle ytterligare kunna nämnas, vid hvilka ett liknande forhållande egt rum. Härmed vill jag icke hafva sagt, att alla traktater voro goda och bordt evigt hållas. Några led af sådana fel, redan då de atslutades, att de i följt deraf icke kunde evigt bestå. Många hafva vari stridande mot folkens frihetsstrarvanden och mo BOREL ND UR AAA LÄN AA ESSIN EEE NE ANNE EA AAA MA QAcGsdl tidsandan samt föllo för den, och de voro sitt öd