WAMOAAAALACrLCccsststeeacer)nörtt a:a ——ä-!H sä—— —— ——0 sin afsigt meddelade hon åt Jael genom en blick, just då Henry inträdde, vocker, lycklig och slad. Miss Carden mottog honom med en stel böjning 14 hufvudet, under det att Jael rodnade af glädje öfver att återse honom, men dock kastade en mildt förebrående blick på honom. Detta mottagande öfverraskade och smärtade Henry. Han bibehöll dock sin fattning och sade höfligt men med temligen kall ton, att vissa obehagliga omständigheter hindrat honom från att infinna sig. Men han hoppades att framdeles komma på utsatt tid. — Rådfråga endast er egen beqvämlighet! Kom, när ni icke har något annat att göra, sade miss Carden. — Då skulle jag komma hvarje dag. Grace låtsade icke höra. — Vill ni se, huru jag ser at med mitt ena ögonbryn, sade hon. Jael, skaffa hit bysten! Under det att Jael uträttade befallningen, började Henry att i en ödmjukare ton ursäkta sitt uteblifvande; och han hade säkert omtalat alltsamman, om han erhållit den ringaste uppmuntran; men hon försäkrade honom helt kallt att saken ej hade ringaste betydelse. Henry tyckte att detta var hårdt och, medveten om att det var otacksamt, förbittrades han deröfver. Han bet sig i läppen, satte sig ner mörk i hågen och återtog tyst och butter sitt arbete. (Forts)