Göteborgsposten – 19 januari 1871, sida 2

dast konsequent sin fälttägsplan. Han har de möjligast yngsta truppper under sig, och han anför dem med den största skicklighet. Sedan Oktober har han rentaf skapat en arme af intet, och denna nordarm har för sin beväpning att tacka honom och general Beaulieu, den skickligaste artilleriofficeren i Frankrike. I början hade Faidherbe blott ett batteri, nu har han aderton. General Beaulieu är tyvärr till en del lam och således förhindrad ifrån att rycka med i fält. Han är dock en man, hvars tjenster äro ovärderliga för hans fädernesland. Han är en framstående uppfinnare, och Beaulieu-kanonen, som blifvit pröfvad och enstämmigt antagen, är nu i fält. Uppsinningens natur är icke bekant härstädes, men en stabsofficer har sagt mig, att det är ett fruktansvärdt vapen. Våra sista underrättelser gå derpå ut, att Faidherbe återigen förändrat sin slaglinie. I morse afgingo härifrån trupper för att stöta till honom, och 3000 man kavalleri från Dunkerque äro antingen på väg till honom eller ha redan uppnått honom. Helt plötsligt synes man i Frankrike äfven få en nordöstra krigsskådeplats igen. Talrika friskytteskaror ha dykt upp i trakten at Sarreguemines och Forbach, i tydlig afsigt att upprifva jerabanorna. Tyska trupper ha genast afsändts till de hotade punkterna, utan att likväl lyckats fånga friskytteskarorna, hvilka antagligen tillhöra den på Gambettas betallning nybildade jernvägskår, hvilken efter amerikanskt mönster skall ha till uppdrag att svärma kring i mindre afdelningar, för att skada tyskarnes jernvägsförbindelser med det stora fäderneslandet. I samband härmed må ställas, hvad som skrifves från Haute-Marne till IIamb. Nachr. under d. 9 d:s: Det kan icke förnekas, att en större upphetsning visat sig under några dagar i det stora departementet Haute-Marne. Underrättelsen om, att Garibaldi är stadd i framryckande med en kår om 20,000 man, för att öfver Chaumont marschera till Nancy och åtminstone för några dagar bemäktiga sig denna stad, tros, huru osannolik den än låter, allmänt af befolkningen derstädes. Det är ett obestridligt faktum, att den franska befolkningens i Lothringen hat till oss tyskar är djupt, oförsonligt och tyvärr mera stadt i tillän aftagande. Nu, medan vi ännu öfverallt stå som segrare, fogar sig befolkningen temligen villigt i hvad som befalles, men skulle vi bli besegrade. då skulle det helt säkert gå oss illa. Unga män ifrån städerna, äfven från Metz, strömma ännu alltjemt till de franska friskarorna och förstå att bedraga all myndigheternas påpasslighet. . Detta är ej någon öfverdrift, och man kan derför lätt tänka sig, för hvilka faror tyskarne skulle bli utsatta, om Bourbaki lyckades att slå de emot honom stående trupperna och skaffa sig fritt utrymme i Frankrikes östra provinser, dit man nu synes vilja flytta krigsteatern. Några närmare upplysningar om de senaste dagarnes tilldragelser omkring Paris töreligga icke. Man kan deraf sluta till, att de varit ganska forlustbringande för den tyska belägringshären. Beskjutningen af den olyckliga hufvudstaden pågår emellertid. Journal Otfficiel berättar under d. 14 d:s: d. 27 Dec. tillställde Bismarck hr Favre en rote angående skjutandet på parlamentärer utanför Paris, hvilken besvarades d. 2 Jan. af Trochu. I följd af de upplysningar, som sålunda vunnits, förklarade Bismarck d. 3 Jan., att meddelanden återigen kunde eventuelt ega rum genom parlamentärer. D. 11 Jan. infann sig derpå generalstabskaptenen Herisson vid de preussiska törposterna med en protest från Trochu angående bombardementet mot hospitaler och kyrkor och begärde i en till general Moltke ställd deklaration, att man skulle upphöra med att begagna bomberna på ett sätt, som stred mot internationala bruk. Kapten Herisson blef dock, i trots af den hvita parlamentärflaggan, så starkt utsatt för en oafbruten beskjutning, att han förhindrades ifrån att uttöra sitt värf och måste vända tillbaka med oförrättadt ärende. — Det är likväl endast några dagar sedan Bismarck i en cirkulärnote ville finna ett stöd för tyskarnes bärjningar deri, att fransmännen skjutit på tyska parlamentärer. Times korresp. i Versailles d:r Russell upplyser, att man i det preussiska högqvarteret gilvit befallning om, att ett visst antal granater skall kastas in på noggrannt betecknade punkter af hufvudstaden, för att visa parisarne de tyska batteriernas kraft. — Som bekant ha granaterna träffat flera stora bygg nader, i hvilka hela verlden vetat ambulanser vara upprättade. Det är således en ganska skarp beskyllning hr Russell gör mot preussarne, hvilken väl ändock knappast kan vara sannolik. Föravarsarmån i Paris räknar, enligt en korresp. till Daily Telegraph, inalles 520,000 man, delade i tre armer. Den första armåön under general Thomas är 300,000 man stark och består af nationalgardister, af hvilka blott en del, eom samlats i nya regementen, är bestämd till egentlig fälttjenst, men den har endast 5 batterier och intet kavalleri. Det sedentära nationalgardet besätter vaktposterna i staden och på vallgördeln; stadsgardet besörjer polistjensten. Den andra armån under general Ducrot räknar 150,000 man regelbundna trupper och mobilgardister med 80 faltoch mitraljösbatterier och 2 kavalleriregementen. Den skall genom förstärkningar, sannolikt genom de af den första armn utsöndrade saltbataljonerna, bringas upp till 200,000 man; den kamperar utanför staden och kommer ej in i den. Denna andra arme består af 3 armåekårer, af hvilka de tvenne