Göteborgsposten – 19 januari 1871, sida 2

reträttlinien, öfver Laval in i Bresagne, förfölja tyskarne ilrigt fransmännen elter striden i Söndags och kefunno sig redan i förrgår ett godt stycke på väg till nämnda plats. Det är obestridligt, att Charzys nederlag varit så fullständigt, att den s. k. andra franska armåen i sjelfva verket kan anses för nästan upprifven. Den kraft, med hvilken tyskarne förtolja den franske generalen, antyder, att de vilja i grund tillintetgöra hans armå, för att sedan med desto större eftertryck vända ssig åt de andra håll, der det fra.ska provins, försvaret åter repat sig, såsom mot norr och öster. Den tystnad, som iakttages rörande prins Friedrichs ursprungliga trupper synes nästan beteckna, att han redan är på väg mot sandra håll. Och det ligger i så fall nära till : hands att antaga, det han skall skicka trupper I österut. Etter slaget vid Le Mans har general Chanzy utfärdat följande dagorder, hvilken ej gör nägot godt intryck, skrufvad som den är och till någon del ätven atsigtligt förtigande sanningen: Efter de lyckliga striderna i Huisnedalen såväl som vid Loirs stränder, vid Vendöme, der fienden blef besegrad (2); efter det lyckliga (7) resultatet d. 11:te vid Le Mans, der j bibehollo alla positioner och motstodo de fientliga angreppen under Fricurich Carl och storhertigen af Mecklenburg, har plötsligt en beklaglig svaghet och en otlörklartig panik kommit öfver eder, hvilken ledt till ett partielt uppgifvande af vigtiga ställningar och hotat armeens sakerhet. Något kraftigt försök att godtgöra detta har icke utförts, fastän nödiga befallningar derom genast gåtvos. Vi ha derför måst uppgifva Le Mans. Frankrike har sina ögon fästade på den andra armån. Vi få icke tveka. Visserligen är årstiden sträng och eder utmattning stor, och försakelser ar alla slag fordras af eder, men landet lider tungt, och om en sista ansträngning kan rädda det, tår man icke tveka. Veten, att för eder sjelfva ligger räddningen endast i motståndet, icke i ett återtåg. Fienden skall infinna sig tramtör våra ställningar, och vi måste då mottaga honom med kraft och upprifva honom. Samlen eder kring eder anförare, visen, att j ären soldaterna från Coulmiers, Villebon och Vendöme. De samlades, men spredos åter af de förföljande tyskarne, såsom vi veta. Striden i Söndags på den östra krigsskådeplatsen var, såsom vi nämnt, deremot lyckligare. Bourbaki, som synes hatva den förtjensten att icke brådska med sina rapporter eller dagordres, utan belt lakoniskt berättar om än den, än den handlingen, vinner fortfarande terräng. Tillbakaträvgd från linien VesoulVillersexel, med svängningspunkten i Montbåliard, intog Werder törst en linie Lure-AreceyMontbeliard. D. 12:te tog Bourbaki Arcey, som var starkt förskansadt, under det äfven Lure utrymdes och samma dag besattes at fransmännen, Tyskarne fortsatte sin reträtt och tyckas hafva hatt för afsigt att intaga on ställning Montbeliard-Bethoncourt-Chagey-Frahier (denna sista plats ligger på jernvagen mellan Lure och Belfort), till höger om ån Lisame, af hvilken de således skulle betäckas. Fransmännens högra flygel och center, som hade kortare distancer att tillryggalägga, följde snabbt och upphunno tyskarne i Sondags, d. 15:de, innan de ännu kommit öfver ån, samt fråntogo dem flera vigtiga punkter venster om densamma, bland andra sjelfva Montbeliard, jemte Tavay, Byans och Uaisevaux. Byn Cnagey ligger på båda sidor om nämnda än, och hafva fransmännen troligen tagit den del deraf, som ligger på venstra stranden, under det att den egentliga positionen, på högra åstranden, forblef i tyskarnes händer. På venstra slygeln hade fransmännen hunnit fram till Chenebier, under det tyskarne törst natten mellan Måndagen och Tisdagen hunno besätta det på nära håll hotade Frahier, etter det de gjort en betydelselös öfverrumpling i Chene bier och tagit något hundradetal fångar. I Tisdags stod en strid på hela linien, i det fransmännen angrepo de på högra stranden at ån Lsaine befiutliga positionerna Bethoncourt och Chagey samt ätven kunde samwa dag på ettermiudagen angripa Frahier. Om denna strid föreligger blott en tysk uppgitt, hvilken säger, att angreppen blulvo tllbakaslagna och att tyskarne kunde behälla positionerna. Men det torde vara skal att afvakta Bourbakis rapport, emedan den tyska rapporten icke omtalar, att striderna voro slutade, och att schweizertelegram förut meddelat, att de varade ända tills aftonens inbrott. Belforts öde ekall komma att bero deraf, om fransmännen lyckas genombryta denna tyskarnes linie längs Lisaine-än. Det skall derför bli af intresse att ertara utgårgen at striden har. Tyskarne erkänna sig sjelfva under de sista dagarnes strider här ha förlorat 1205 man. Det är sällsamt, att ingenting höres från norr. Det enda, vi erfara, är, att Faidherbes avantgarde i Lördags intågade i Albert och skulle foljande dag rycka vidare, sannolikt mot Amiens. General Derojeut har besatt Achiet. Långsamheten i Faidherbes rörelser härleder sig törmodligen deraf, att han anser sig böra afvakta sjoledes itrån anländande förstärkningar. Från Douai skess d. 10 d:s till Standard-: Då general Faidherbe efter slaget vid Bapaume drog sig några kilometer tillbaka, för att gitva sina trupper den hvila, de ovilkorligen måste ha efter tvenne dagars hårda strider, och sörja för ett snabbare handhafvande af intendenturen, följde han enandrade af med en liten rensel öfver J sin afsig 2 — Henry int —— B————