Göteborgsposten – 19 januari 1871, sida 1

Martha Dence och jag ha tvistat med hvarandra, och hvad tror du, min mor, utt vår tvist rörde? Jag rakade att säga min tanke om mr Raby. Det var som att tanda eld på krut. Hon blef eldröd. Iem är ni Bom talar illa om mr Raby för Martha Dence? frågade hon. Jag försökte att lugva henne, men det tjenade till intet. Tala icke till mig, sade hon. Jag hade bättre tankar om er. Jag böjde mig för stormen, och för att gifva henne tid att lugna sig efterkom jag din önskan och gick till Cairnhopes gamla kyrka. IILilket underligt ställe! Men jag kom ej in i byggnaden och vid min återkomst erfor jag, att mr Baby har nyckeln i sitt förvar. Nu är saken den, att man ej kan göra eller säga någonting här, utan att hela byn vet det. Murtha mötte mig också ganska riktigt i dörren och sade mycket buttert att hon tyckte att jag gerna kunde ha sagt till henne att jag önskade bese den gamla kyrkan. Jag tog på mig en ångerfull min och sade att jag visst skulle ha sagt henne detta, om jag ej funnit att jag fallit ur hennes gunst och om jag ej fått befallning att låta bli att tala till henne. Åh, se så, sade hon, lifvet är för kort för långa tvister; jag tänkte ej på att ni är en främling på stället. Derefter tillsade hon mig att vänta fem minuter, under det hon satte på sig sin hatt. För att komma till den gamla kyrkan måste vi gå förbi mr Rabys port. Martha gick in, jag gick före och hon kom snart efter med nyckeln i handen. Men, yttrade hon, han sade mig, att om jag ej hetat Dence, skulle