Göteborgsposten – 18 januari 1871, sida 1

en tripp till asylen för sinnessvaga blott för att plåga mig och hindra mig i utöfningen af mitt yrke. Henry stirrade på doktorn. Detta var alltför exentriskt för att han genast skulle kunna fatta det. — Huru sade d:r Amboyne då han såg hans förvåning. Har ni aldrig hört talas om d:r Doubleface? — Nej, sir. — Aldrig hört talas om den korpulente fantasten som går omkring i staden galande som en gök. Sött er sjelf i hans ställe — i hennes ställe — deras ställe ? — Nej, det har jag icke. — Nåväl då, låtom oss ej vidare tänka på den saken. Se på detder förfallna huset. Den gamla familj som det tillhör är ett märkvärdigt exempel på de menskliga tingens vexling. Derefter berättade han honom en mängd historier om denna familj. Sedan visade han honom ett slagfält som de foro förbi och berättade dess historia. På detta sätt erbjöd hvarje mil ämne till en berättelse, och d:r Amboyne berättade så målande, att patientens tankar helt och hållet aflägsnades från honom sjelf. Sedan de åkt ett par timmar i den rena, stärkande luften, togo de hastigt af inpå en biväg och foro in i en vacker och treflig by. De stannade vid ett landthus öfverklädt med murgröna. — Detta är Templet, här kan ni sofva alldeles säker för både krut och andra farligheter. Dottern i huset kom ut, strålande af glädje vid doktorns åsyn. Denne steg ur och berättade henne huru saken förhöll sig och gaf henne bestämda föreskrifter, hvilka