Göteborgsposten – 18 januari 1871, sida 1

2D förkastade. Bevilningeutskottet behandlade 34 motioner, men edast tre blefvo af riksdagen bifallna. Nämnd: utskott befriades nästan alldeles från bebaidlingen af motioner i den gamla protektiva riktningen; men hade desto mera arbete mel den motion rörande förändrad bränvinsbeslattulug m. m. som hr Forssbeck åtagit sig at frambära och hvilken, ehuru den ej medförde önskadt resultat, enär den var tilltagen i för stora dimensioner, dock å Stockholms börs istadkom för några dagar en ganska betydlig prisförhöjning å bränvinet, till stor förmån tr dem, hvilka disponerade öfver de betydligaste lagren. Bankoutskotte, som fick mottaga 27 motioner till behandlbg, öfvertygades ytterligare om motionärernas varma intresse, bland annat för bankovinsten, hvilken af dem betraktades väl mycket vr krystokommunistisk synpunkt. Några motioner had tillföljd af förändrade bestämmelser d riksbanksreglementet — hvars mest vidundeliga stadgande dock alltsedan 1830 har lenaate och ännu är oförändradt — dels i kreditiv-anordningarne; fem motionärer trodde sg kunna rädda riksbanken och fosterlandet medelst indragningen af alla privatbankssedla, och två motionärer påvisade en ökad statsinkomst genom förhöjd bevillning å de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt. Konstitutionsuisloctet belastades lindrigast med hr Uhrs notion om utvidgad politisk rösträtt och tre andra motioner om förtydligando af vissa paragrafer i riksdagsordningen; de afstyrktes alla och förkastades likaledes af kamrarne. De tillfälliga utskotten, som behandlade omkring två tjog motioner, anställde bland dem en afskräckande förödelse; endast en motion, om nedsättning i telegramportot, rönte framgång, och hr A. Rundbäcks om förändringar i elementarläroverken framkallade visserserligen ett beslut, dock i annan syftning än motionären tänkt sig. Denna ytterst sammanträngda öfversigt gifver vi handen, att utskotten och representationeu i förening anställt under förliden riksdag en massa af barnamord; men också voro många af dessa barn missbildade, andra icke ens oskyldiga. Det är en ringa förtjenst att framkomma med lösa hugskott; det är en klandervärd åtgärd att med sådana taga riksdagens tid i anspråk och att så illa använda både egna och andras krafter samt att utan all nytta tillskynda det allmänna betydande utgifter. Motionssvärmen skulle icke på långt när blifvit så stor, derest representationen iakttagit sin grundlagsenliga rättighet att konseqvent vägra remiss af sådana motioner, som betunnos vara värdelösa och riksdagen icke värdiga. Men denna rättighet har man af konsiderationsskäl åsidosstt; man har nemligen icke velat stöta sig med några motionärer, för att icke göra dem gensträfviga vid blifvande partigrupperinger och förestående voteringar, och derföre ha till och med motioner hållits till godo, hvilka varit mönster för illa tänkta och ändå sämre hopkomna foster, åsyftande ej sällan, enligt uppgift, högst behöfliga stadganden, men hvilka redan, och vida bättre formulerade, förefinnas, ehuru förslagsställaren ensamt derom varit okunnig. Om motionernas antal vid instundande riksdag blir mindre än tillförne, så torde orsaken dertill Icke ligga i en hos de motioneringslystna förekommande strängare kritik utan helt enkelt deri, att krafterna skola : serveras till legislaturperiodens sista rikdag, då det är maktpåiiggande att utveckla en högre grad af lifaktighet, med hänsyn till de då förestående riksdagsmannavalen. (Forts.)