Göteborgsposten – 17 januari 1871, sida 1

upp i luften. Om det då skulle sinnas någon af Jobsons folk bakom luckan. så får han lära sig att flyga utan att behöfva betala för vingar. — Huru sir? Tänker ni på att döda en menniska? — Och hvad tänka då de på? Elda upp er smedja och lemna saken åt mig. Jag är äfven från Hillsborough och de ha nu uttömt mitt tålamod. Hå Henry eldade upp smedjan, mätte mr Cheetham fönstret noggrannt. Sedan detta blifvit gjordt, steg han ner för trappan och gick ölver gården tör att gå till sitt kontor. Men innan han hann inträda der, inträffade en förskräcklig tilldragelse i det rum han nyss lemnat, en tilldragelse så förskräcklig, att den kom honom så modig han än var, att uppg fva ett rop af förfäran. Någon bof hade, såsom han sedan fick veta, blandat en qvantitet krut i swidesslagget och askan i Henrys smedja. Så snart härden blet het, exploderade krutet med en förskräcklig knall, liknande ett kanonskott. Henry fick en stöt så att han for tillbaka mot den modsatta väggen, hvarefter han nästan medvetslös af förtäran sprang på fönstret så häftigt att den sågade jernstången brast och han flög ut med hutvudet före. Men öppningen var trång, hans högra arm fattade tag omkring stången. Då ropade Cheetham till honom: — Håll i, Little! Håll i, säger jag er! Henrys förvirrade hjerna uppfångade orden nästan utan att förstå deras betydelse, och slipare samt smeder rusade hastigt ut på gården, sågo den olycklige arbeta