Göteborgsposten – 17 januari 1871, sida 1

ren, svart som sot från hufvud till fot, blödande i ansigtet, med vidt utspärrade ögon, under det tjock hvit rök hvirflade ut ur fönstret, liksom om hans kropp brännt. Död af qvafaing var bakom honom och krossade lemmar väntade honom nedanför. VI. Vid åsynen af denna menskliga gestalt, som hängde fast vid sia ena arm, försvann hvarje annan känsla än mensklighet ur alla bröst, och arbetarne vidtogo med beundransvärd hastighet och klokhet åtgärder tör att rädda sin förhatade kamrat. De ställde sig under fönstret för att mottaga honom i fallet och en arbetare ropade til honom: — Släpp ert tag, kamrat. Vi äro färdiga att mottaga er i fallet. Men Lidule tycktes ingenting höra. Han bhbängde qvar der stirrande och qvidande. — Han okail ej släppa tag förrän han svimmar, sade en annan efter att uppmarksamt ha gifvit akt på honom. — Ställen er då närmare väggen, karlar, ropade Cheetham i stor ångest. Nar han faller, faller han som en sten. Denna uppmaning gafs ej för hastigt: karlarne hade knappt ändrat plats förrän Littles hand öppnades och han föll ner som en blyklump med kroppen rakt upp och ner. Men många händer mottogo honom, skärshparen