Göteborgsposten – 16 januari 1871, sida 2

telser vara, som de närmaste dagarne komma att medföra. Hvad Chanzy beträffar, så erfara vi nu af prins Friedrich Carls rapport, att den nybildade franska armåeen i 13 dagar levererat batalj nästan på hela linien mot de påträngande tyskarne. Striderna hafva enligt såväl transka som tyska uppgitter varit ytterst häftiga och blodiga; dock känna vi ännu icke, huru s:or manspillan ungefärligen varit på någondera sidan; men det kan man antaga, att såväl fransmännen som tyskarne behöfva hvila, hvartör vi icke heller tro, att det förföljande, hvarom den tyska rapporten talar, blir synnerligt starkt. Genom sitt öfverlägsna kavalleri ha tyskarne återigen kunnat göra en mängd fångar, hittills 16,000 osårade sådane, hvilken siffra i betraktande af den stora massa solda ter, Chanay hade, och stridens långvarighet, likväl icke är förvånande, när man äfven erinrer sig fransmännens underlägsenhet i afseende på kavalleriet. Att, såsom prins Friedrich Carl erkänner, endast 12 kanoner och mitraljöser togos, synes vittna om, att artilleriet varit bättre skött, än nåtan någonsin förut under detta krig, och äfven att nederlaget aldrig urartat till vild flykt för fransmännen. Dess sorlust at 6 lokomotiv och 200 jeravägsvagnar var deremot betydligare, eftersom dessa vagnar antagligen voro lastade med sörråder. Dock tyckes det bekräfta sig att en stor del hun nit bortskaffas. Från Le Mans gå tvenne större jernvägar, längs hvilka den franska hären dragit sig tillbaka: den ena rakt vesterut till Laval och den andra i NNV riktning till Alengon. Chanzy säger sig vilja i sin rapport intaga en ställning för omorgani sering af sina trupper, sannolikt då emellan dessa båda punkter, ifall tyskarne förrunna honom tid dertill. Från Laval har Chanzy sin reträttlinie, i händelse af ett förnyadt nederlag, på Bretagne; från Alengon är reträttlinien på Cherbourg. Denna senare linie är ännu obehindrad, ty den franska vestarmeen hälller, oaktadt lidna nederlag, likväl de trupper bundna, som skulle här kunna komma från Rouen och bryta åter ågslinien. Kasta vi nu en återblick på de taktiska förhållandena, så finna vi att preussarne återigen följt sitt gamla system: att med tvenne armåatdelningar öfverflygla motståndaren och omrmga honom i slagtningen. Sedan neml. Bourbaki vändt sig mot öster, för att undersbödja Garibaldi och Bressoles, begagnade Friedrich Carl den paus, som genom något dröjsmål inträdt i den franska offensiven, och vände sig, öfverlemnande Werder åt sitt öde, raskt mot den närmsta motståndaren, den vid Le Mans stående generalen Chanzy. Prinsens angrepp, som börjades natten mellan d. 6:to och 7:de d:s, gjordes öfver Vendöme, under det storbertigen at Mecklenburg, som stod vid Chartres och Chateaudun, ryckte fram derifrän mot Le Mans. Canzy borde kunnat undandraga sig denna af tyskarne pla norade kringränning, om ban först kastat sg med hela sm ofvermakt på den ene motståndaren och sökt slå hvardera särskilt för gig. Han upprepade tvartom sina föregängares fel att hålla sina stridskrafter spridda på sor lång hnie, hvarigenom tyskarne kunde utföra eu koncentriskt angrepp, hvilket, såsom vanligt, slöt med deras seger. Huru fullstand:g denna seger varit, skall visa sig al de närmaste händelserna. Kan prins Friedrich Carl lemna åt storhertigen ensam att tör ölja Chanzys slagna arn å och sjelf i imarscher skyuda general Werder til undsättning, eller rättare lemna at sina trup per åt den mot sydost ilande general Man ceuflel, då är all utsigt ute för Paris att for sin räddning kunna lita på någon annan än sig sjelf, siit mod, sin uppoffringstormåga, sin fasthet och sin kraft. Då detta nedskrifves, föreligga ännu icke några nyare, pålitliga underrättelser från hvarken sydöstra eller norra krigsskådeplatsen. På förra stället synas dock fransmännen koncentrera en större styrka i Dijon, sannolikt for att från denna vigtiga strategiska punkt skydda den framryckande armen mot angrepp i ryggen. Tyskarne skola ha utrymt Vesoul, troligen sör att ännu mera koncentrera sig mellan Lure, Montbeliard och Bellort, der en drabbuing kan i hvarje ögonblick väntas, ju förr den sker, desto bättre för fransmännen. — I norr hafva tyskarne verkligen vikit till baka och intaga nu en ställning mellan Cambrai och S:t Quentin, efter hvad det tros. En igt VEcho du Nord ha de mot belgiska gränsen framskjutna tyska trupperna utrymt IUIrson och Vervin samt dragit sig tillbaka för koncentreringg mor S:t Quentin. Courier du Pas-de Calais säger, att de alldeles utrymt departementet Pas de Calais. I atseende på den norra krigsskådeplatsen må här en liten humbug i de preussiska krigsberättelserva finna plats. Som bekant, berattade ej mindre än tre officiela preussiska telegrammer, att preussarne utsört en djerf och lycklig ö!verrumpling mot den lilla fästningen Rocroy, der, om vi minnas rätt, man skulle ha tagit äfven en del krigsfångar. Nu visar det sig, att fästningen Rocroy, genast