Göteborgsposten – 16 januari 1871, sida 2

vit väckt af desamma. Hon berättade för honom allt det onda tom utöfvats af arbetare i Hillsborough, under det han var barn, och som på sin tid varit föremål för stadssqvallret. Detta var ett ämne hvilket henres son, om han blifvit äldre och haft större erfarenhet om hennes kön, genast skulle ha afbrutit, just emedan henues egna nerver hade blifvit så uppskakade genom det sätt hvarpå hennes man dött. Men han lät henne fortfara tilldess hon berättade honom huruledes en stackars skärslipare blifvit hemförd till sin hustru blind och vanstäld af krut samt huru en annan blifvit hemförd till sin mor, blödande ur en mängd sär och så illa behandlad, att han i nio dagars tid legat mellan lif och död, hvorunder han ej förmått yttra ett ord till svar på hennes böner och tårar. Mrs Little började dessa berättelser med ctt tvunget och onaturligt lugn; men under berättelsens lopp blef hon mer hänförd af sina känslor och slutligen utsträckte hon sina händer och yttrade: — Oh, Henry, Henry, haf medlidande med din olyckliga mor! Tänk på hvad mina ögon ha skådat, blödande vid mina fötter — der — der — jag ser det nu — oh, lofva mig att dessa samma ögon ej en dag skola få se dig hemförd och blödande som han! Hon fick härvid ett haftigt hysteriskt anfall och förskräckte härigenom sin son mer än alla de skurkar som funnos bland arbetarne i denna stad någonsin förskräckt honom. Hon var länge i detta beklagansvärda tillstånd, och