Göteborgsposten – 16 januari 1871, sida 1

Men han hide lärt sig att betrakta dylika meddelanden med förakt, och han erfor tillochmed en viss känsla af tillfredsställelse, då han tänkte på att hans säkerhetslåsar nu gjort det nödvändigt för hans fiender att skicka sina bref med posten. Hun öppnade och läste brefvet, som var af följande innehåll: Du är slug, men ej slug nog for att dölja dina smyg vägar. Vi känna dem och vi skols veta stt träffa dig. Vi känna huset der uppe på kullen der du har din kurtis. Det går lätt att kasta in något genom glasföustren som spränger huset i luften, I Hillsborough finnas män som ha gjort sådant förut. Krut är en god tjenare, men en dålig herre. En som ämnar att utföra sina hotelser. Little blef alldeles förkrossad då han läst detta bref. Han reste sig upp, gick till mr Cheetham och yttrade undergifvet till denne: — Sir, jag är ledsen öfver att nödgas lemna er redan denna dag. — Hur kan ni säga något sådant, Little? — Gud skall veta, att det ej sker med lätt hjerta, sir, och jag skall alltid minnas er godhet. Men nu är det slut med min tillförsigt. Se här hvad man skrifvit till mig. Han räckte mr Cheetham brofvet. Den senare lästo det och yttrade : — Jag är ej förvånad öfver att ni blir modfäld häraf. Men för oss är det ingenting nytt; vi ha alla blifvit hotade på samma sätt. Då jag sista gången kom i delo med