vore att söka det sanna, rätta och sköna för deras egen skull. Men vetenskapliga studier ensamt förädlade icke menniskan, åstadkommo icke bildning, dertill fordrades äfven något mera, och detta vore gudsfruktan. Den religiöst-sedliga uppfostran tillhörde egentligen icke universitet, utan familjen, skolan och hemmet. En större hyfsning i seder och bruk hade dock nu inträdt vid universitetet, och hoppades talaren, att denna hyfsning äfven vore ett uttryck för en inre verklig förädling. Akademiskt disciplinariska åtgärder kunde ej åstadkomma någon sedlighet, enda medlet derföre vore gudsfruktan och ett strängt kamratskap. Dessa båda egenskaper hade staten rätt att fordra, då den i sin lagstiftning bevisat sig så förtroendefull mot de studerande. Öfverallt i landet prisades deras allvar, flit och framsteg, hvarför man också desto mera harmades öfver sjelfsvåldet och lättsiunet hos några få. — Till sist uttalade erkebiskopen sin önskan att studentkåren måtte fortfarande bli värd berömmet och hedern af att bära namnet: blomman af Sveriges ungdom. Jag beder, så slutade talaren, att här få åtnjuta samma välvilja, som under 15 år förljutvade min vistelse i Lund. Och jag vill söka att förtjena den. Företrädd af universitets och sångarbaneren följde derefter de studerande erkebiskopen kem till hans straxt bredvid Gustaviarum belägna bostad. Under vägen afsjöngos: Sjung om studenternas lyckliga dagar, ock vid framkomsten Vårt land?. Ett letveoch hurrarop utbragtes derefter för honom at studentkårens ordförande, doc. Solander. Erkebiskopen tackade och uttalade sin visshet, att han och studentkåren neg skulle komma att förstå hvarandra. Med några få ord vidrörde han sin egen lefnad, som han liknade vid Aladdins med den underbara lampan, i det att vördnaden och pieteten för allt aktningsbjudande varit den genius, som städse följt honom och gjort honom, den obetydlige pojken, till hvad han nu var. Sedan änau ett lefve utbragts, afsjöngs Ilell dig du höga Nord-, hvarefter kåren aftagade. På studenterna har hr erkebiskopens frimodiga ooh öppet manliga väsende, hang djupa vältalighet gjort det behagligaste uttryck. Nordtyska sorbundet och franska handelsmarinen. Rordtyska ministern i Stockholm har i Thor-dags underrättat vär regering, att Frankrikes förfarande mot den tyska handelsmarinen nödgat förbundsregeringen ati återtaga det vid krigets början tillkännagifna afståendet från uppbringning och borttagande af franska handelsfartyg. Då neutralt gods kan, i förtroende till det nämnda afståendet, vara lastadt i franska fartyg, kommer likväl åtgärden att sättas i verket törst om fyra veckor, rägnadt från Thorsdagen. Christina Nilsson gaf d. 16 sistl. De cember sin första konsert i Chicago och biljetttörsäljningen till denna inbragte mera än 35,000 rdr sv. IIenr. Ibseus Kongs-Emnerne upp fördes sistl. Onsdag f. s. g. å k. teatern i Kö penhamn. IIufvudrollerna utfördes af br: Nyrop (Håkon Häkonsön), V. Wiehe (Skule Jarl) och E. Poulsen (biskop Nikolas Arnessön) samt fru Nyrop (Peter Skulesön) och m:ll Dehn (Margrete, Skules dotter och Hå kons gemål). Kritiken har haft mycket ati anmärka mot utförandet, särdeles mot hr Ny rops återgifvande af styckets hufvudperson. Man har velat haft hr Wiehe istället för hi Nyrop och hr Mantzius i stället för hr Wiehe. Deremo hat den knappt 30:årige hr Poulsen enligt samstämmiga omdömen spelat den 80 årige biskop Nikolas roll på ett utmärkt sätt. Hr Fr. Ahlgrenston har till stycket målat 2:ne nya dekorationer. Vid dess första uppförande börjades spektaklet kl. 7 och slutade först kl. 10 e. w. Magistraten i Kristinehamn. K. M:t har i hufvudsakliga delar fastställt ett af stadsfullmäktige i Kristinehamn antaget förslag till förändrad organisation af stadens rädsturätt och magistrat och till lönereglering för tjenstemännen; samt tillika förklarat, att stadgandet i 9 kap. 1 Arfdabaken, att vid uppteckning af egendom, som finnas i bo, lydande under stads domstol och råd, skola nämna två eller flera redliga män som egendomen uppteckna och värdera, skall från innevar. år upphöra att gälla i afseende å bouppteckning i staden Kristinehamn. Folkmöten om försvarsfrågan. Det redan genom telegram omnämnda mötet i Kalmar, hufvudsakligen angående försvarsfrågan, var besökt af vid pass 300 personer. Sedan rådman Torpadie på inbjudarnes vägnar helsat mötesdeltagarne välkomna, utsågs k. sekter Gethe att såsom ordf. leda förhandlingarne och direktör Kylberg tilt sekreterare, hvarefter lektor Swahn inledde diskussionen med en redogörelse för den ståndpunkt, på hvilken försvarsfrågan f. n. befinner sig. I de långvariga och lifliga förhandlingarne, hvilka, med undantag af 2 timmars atbrott vid middagen, fortgingo från kl. 10 f. m. till 6 e. m., deltogo landskamrer Södermarck, kapt.-löjtn. Livijn, f. d. riksdagsman Nils Petersson, löjtn. Sundberg, kapt. Mannerskantz m. fl. Ang. de meningar, som under denna diskussion uttaAR KN RME OT AR PA 1 ro oc