Göteborgsposten – 14 januari 1871, sida 1

Göteborg d. 14 Januari 1871. Hvad är kommunism? Denna fråga blef i förbigående föremål för diskussion inom våra stadsfullmäktige, då i förgår ändtligt beslut rörande fördelningen af kostnaden för stadens vattenledning fattades. Såsom bekant har från åtskilliga håll den anmärkning blifvit riktad mot förslaget, att det hvilade på kommunistisk grund, och det var mot befogenheten af en dylik anmärkning, som en medlem af majoriteten nu med all kraft sökte värja sig och sina liktänkande. Hvad är kommunism? frågade han för sådant ändamål, och sjelf besvarade han frågan så, att kommunismen är ett sträfvande hos vissa samhällsmedlemmar att tillvälla sig arbetets resultater utan eget arbete, att lättgefullt tillskansa sig ekonomiska fördelar på de ötrigas bekostnad. Förhölle det sig så och vore med dessa ord kommunismens art och väsende uttryckte, då är det sannt att mycket litet gemensamt kunde förefinnas mellan denna med rätta tadlade lära och det ur viss synpunkt högsinnade beslut, som nu bestämmer fördeluingen af kostnaderna för vår kommuns nyligen utförda jätteverk. Men med denna begreppsbestämning träffade tal., enligt vårt förmenande, endast en, den råaste formen af kommunism, och kappast denna, Låt vara emellertid att derigenom vore skildrade hufvuddragen af det slags kommunism, som, klädd i blus, i gatustrider och på barrikader visar sin fientlighet mot andra samhällselementer, så må man dock ej glömma att det finnes en annan art af denna åsigt, hvilken, utstyrd i frack och glachandskar, träder upp såväl i den akademiska lärostolen som i den lagstiftande församlingens tribun. Denna kommunism är så långt skild från att vara en sysslolöshetens och lättjans apostel, att den just ur förkastligheten af dessa egenskaper hemtar sina förnämsta vapen mot den fiende som skall anfallas, neml. kapitalet, Tänkom oss tvenne verldsborgare födde till verlden med lika anlag i andligt och sysiskt hänseende, men i olika beskaffade hem: den ene i ett rikt, den andre i ett sattigt. Urvecklingen af den förres anlag öfvertages genast af vårdande händer, som bringa till knopp och frukt hvarje godt frö, som finnes hos honom, under det den senare får växa fritt och utan ans likt skogens vilda planta. Redan i den olika utbildning, som sålunda gitves åt naturgålvorna, ligger en skiljaktigbet de båda samhällsmedlemmarne emellan, härflytande endast af den ojemnt fördelade törmögenhet, som med hänseenda till dem uteslutande är en slumpens gåtva. Degenom uppfostran olika utvecklade färdigheterna betinga olika arbetslön, och eger nu vidare den ene företrädet af ett ärfdt kapital — huru olika blir icke då vlifvets strid för dessa båda, som i allt lika utrustade gjorde sitt inträde i verlden? För den ene blir arbetet en förtviflans kamp för de fysiska behofvens tillfredsställelse, mot en lön som sänkes i samma mån som det arbete han törrättar är mödosamt, tungt och obehagligt; för den andre utgör det deremot en krydda, som blott tjenar ill att göra njutningarnes anrättning mera maklig. Det är betraktelsen at dessa omständigeter, som i vårt, reflexionens, tidehvarf bilragit att åt de ekonomiska förhållandena gifva en mera human karakter än de i sig sjelf ga, Det är i känsla af dem, som kapitalerdas innehafvare utöfva sin storartade frikotighet mot de samhällen, de tillhöra, och som lertalet af dem låta sig angeläget vara att m icke förr åtminstone vid deras frånfälle