Göteborgsposten – 14 januari 1871, sida 1

fick ligga i lufven på hö och låg, har för alltid tillslutit sin sminklda och åtlydt benrangelsregissörens dystra: Kom! Och detta midt under brinnande sägng, då två teatrar spela, sallskapslifvet oupp örligt hittar på nya atrapper och dir. Åhnan funderar på en storartad maskerad! II ad mera? Helt säkert var den gamle makören rätt nöjd med att till sist så vandra dit, der alla masker falla! Våra båda teatrar h under den förflutna veckan spelat under minire gynnsamma konjunkturer, antagligen i följd af säsongens allbeherrskande makt. laler och supåer, supåer och baler, inomhus och utomhus — med utomhus mena vi nu Lolenaberg, som i vinter är mera gouteradt än valigt och der i Måndags en lysande privat tal var arrangerad, i går afton 1:a skarpskytekompaniet hade en soir med dans och i aton hr och fru Egelin gifva en storartad elutba för sina danselever och andra hugade danslystna. Nya Teatern har åter uppfört Heder och Penningar, et! stycke, som lämpar sig väl — eller kansce motsatsen? — för en stor affärsstad, der äprospogcer ingalunda saknas, och Mindre Testern har återupptagit Kosenmuller Å Firke. hvari br och fru Boström fira nya triumfer. Det lilla väl samspelta sällskapet afteser innan kort på någon tid till Norrköping men torde vara att återvänta redan om några veckor. Hvad mera nytt? Prins August reser till Tyskland, men icke hans hertiginna, igår såldes en liten vrå bland bergen vid Delsjön för en spottstyfver, och idag ha vi på våra gator sett hästen! Hästen?! Ja, idag anlände hit en Marstrandsbo, som tillrygsalagt vägen på isen, åkande i en släde, dragen af sagde märkvärdiga kreatur. Det var just vid en glad middag i Marstrand i somras. En närvarande ung dam kom under konversationens lopp att yttra: Det är högst egendomligt hvad Marstrandsluften söker, man blir så matt, så tung, så yr... — Ja, det är tör märkvärdigt, så är det med mig också, inföll genast en af de manliga gästerna, den gladaste bland de glada — inga namn! men det förekommer i denna krönika — fram på qvällqvisten så känner också jag mig alltid en smula yr i hufvudet! RR RR SER RR RR