Göteborgsposten – 13 januari 1871, sida 1

Han skref ett trotsigt bref till svar. Han visade detta för Beyne, men denne kastade det genast i elden. — Det är bra, sade den värde förmannen. Ni har gifvit er harm luft som en man. Men sitt nu ner och skrif ett annat bref. Henry lydde, ehuru motvilligt. Han hade hopsatt sitt trotsiga bref på tre minuter. Det åtgick en timma för honom att få ihop följande: — Väste sir — Jag är ledsen öfver missförståndet. Jag försäkrar er att jag ej för ett ögonblick funnit en sådan betydelse i något enda ord som yttrades af er eller mr Parkin. Jag måste nu erinra er om att; ifall jag helt och hållet inställde mitt arbete, skulle mr Cheetham afskeda mig och äfven straffa mig för det jag brutit kontraktet. Allt hvad jag kan göra är att ej arbeta så många timmar som jag gjort, och jag är säker om att ni skall låta er tillfredsställas deraf, om ni tager i betraktande att det beror på er och ej på mig att hela saken ej blifvit uppgjord. Vördnadsfullast Henry Little. Jag lemnar er tvänne svar på den fråga ni framstälde med anledning af en respektabel arbetares uppgift att jag skulle erhålla en högre lön än den vanliga. I. Att sälja väl utfördt arbete under det vanliga priset är både en oförrätt och en skada som tillfogas skrået. Men genom att betvinga sig ett högre pris än det vanliga för sitt arbete, gagnar man skrået. Den höga betalning, som nu är ett enstaka exempel, skall ej för alltid