Göteborgsposten – 13 januari 1871, sida 1

port icke är tilltörlitlig. Erfarna sjömän säg: också att vintertrafiken på Ös ersjön är ytters älventyrlig, emedan fartygen på ganska kor tid kunna bli nerisade, ätven om de gå ut un der gynnsamma väderleksförhållanden. On vintertrafiken på Baltischport skall blifva a någon nytta, måste man naturligtvis ega någor visshet om att resorna kunna med temlig sä kerhet verkställas på de beräknade tideruoch att fraktoch assuranskostnaderna ej blitvså dryga att de medtaga den möjliga vinsten Huruvida resorna med Sofia skola fortsättas eller icke, lärer ej vara bestämdt. Men jag har hört sägas att sakkunniga man afråda fo. retaget äfven dersöre, att om än några resor nu kunna aflöpa lyckligt, kan ett motsatt för hållande betaras när den sannolikt i år starka isgången börjar. Om icke allmänna intresset uteslutande varit sästadt på det storartade krigsskådespelet, skulle sannolikt någon uppmärksamhet hafva såstats på fullmäktiges i riksgäldskontoret åtgärder i afseende på det lån, som förlidet års riksdag bemyndigade dem att upptaga. Otvifve aktigt är, att hvarken riksdagen eller fullmäktige hunde föreställa sig att riksgäldskontorets obligationer skulle blifva så begärliga som förhållandet sedan blef. Tillloppet af köpare blef så stort, att fullmäktige efter hand kuode höja priset, d. v. s. nedsätta kapitalrabatten. Men ovisst är dock om den åtgärden var väl betänkt af fullmäktige, att inställa obligationsförsäljningen nästan samtidigt med den förestående inlösen af riksgäldskontorets vid förlidet års utgång förtallna obligationer af 1867 års tilltälliga lån. Troligen skulle ganska många innehafvare af dylika obligationer gerna tagit nya af 1870 års lån i liqvid. Att så äfven skott, ehuru på en omväg, är faktiskt. Ur Cervin lyckades nemligen, kort förr än tullmäktige beslöto upphöra med obligationsförsäljningen, att inköpa ett större parti, hvilket han sedan afyttrat med 2 å 22 0:s vinet. Denna vinst hade kunnat komma staten till godo,Jom fullmakt ge i stället för att upphöra hade tortsatt obligationsförsäljningen äfven till högre kurs. Man kan jemväl sätta i fråga om det var väl betänkt, att när penningetillgången visade sig så god, bevilja !; :s lägre pris då obligatione: tor ett hogre belopp köptes på en gång — en åtgärd, som väl endast torde böra anlitas, då man vill påskynda försäljningen. Då åtskilliga tidningar i Tyskland, påverkade af de stora framgångarne, redan antydt nödvändigheten för Preussen att förse sig icke blott med kolonier i Vestindien, utan äfven med goda bamnar för Pieusseus orlugstlotta, hvilken skall blitva den nya stormakten vardigr, torde det icke vara olämpligt att anföra eut prot på den preussiska omtänksamheten. Lå: vara att den, i det fall jag bär nedan skal: antöra endast är en individs hugskott, så synes den dock vara ganska karakteristisk. Fo: några dagar sedan besökte mig en i södra Sverige bosatt rentier, som år i den lyck liga ställning att kunna vistas hvar han behagar och som dertöre årligen tillbringar någon tid på resor i utlandet. Hemkommen i foriiden Oktober månad från ett langre besok i Wien föranleddes han i och för en affär att företaga en resa till mellersta Sverige. Vid ankomsten med bantåget till Alfvesta station togo tvenne främlingar plats i samma kupe som ban. Den ene var en äldre man med distingueradt utseende, den andre temligen ung. Det dröjde icke länge törr än de ny komna presenterade sig, den äldre såsom preussiskt geheimeråd, den andre såsom hans sällskap; den senare talade, fastän illa, svenska, och beianns vara handelsexpedit från Leipzig. Det samtal, som deretter uppstod förekom mig så märkligt, att jag anmodade min interloktuö: — den ofvan antydda rentieren — att sjelt skrittligen uppsäita det, och det lyder sålunua: Den äldre mannen, geheimerädet P. öfverraskade mig ganska snart genom den ovanliga kännedom han, för att vara utlänning, egde om vara förhållanden. Men hvad som ändå mera öfverraskade mig var hans oförbehällsamhet rörande allt hvarom han yttraue Sig. Naturligtvis framställde han Preussen såsom medelpunkten för det blitvande tyska törbundsriket och detia såsom oöfvervinneligt. Jag tvekaue dock ej att i detta fall uttala mina tvifvelsmal, hvilka RR