Göteborgsposten – 10 januari 1871, sida 1

— — AA—— — — — — — Huru! sade han, jag som kurtiserat så många flickor och ändock bevarat mitt hjerta, jag skall nu bli förälskad i en adlig flicka, som skulle bedja sin betjent visa mig på dörren om hon visste om min förmätenhet! Men dessa sjelsförebråelser förmådde ej förqväfva den känsla som vaknat hos honom. Om han ändock kunde förvärfva penningar och bli arbetsgifvare i stället för arbetare! Han skulle då säga till henno: — Jag sätter sjelf ej värde på börd, men ifall ni gör det vill jug upplysa er om att jag ej utgått ur arbetsklassen. Han beslöt att visa den största förbehållsamhet och sjelfbeherrskning i ÅWoodbine Villa och utveckla rastlös flit och sträng försakelse i Hillsborough. Etter sitt dagsarbete brukade hin begifva sig direkt till sin mor. Hon gaf honom en kopp thå och derefter samtalade de, under det sonen sysselsatte sig med träsnideri och modern med qvinnligt handarbete. Ofta läste hon äfven högt för honom ur dagens tidningar eller böcker, hemtade från lånbiblioteket i Hillsborough. Sälunda tillbragte de sina aftnar på ett angenämt och äfven nyttigt sätt. Henry kände länge en stark böjelse att öppna sitt hjerta rörande miss Carden. En afton sade han: — Hon förlorade sin mor då hon ännu var ett barn. — Hvem förlorade sin mor? frågade mrs Little. — Miss Carden, sade Henry i mycket vek ton. Denna ton undgick ej mrs Littles fina och vaksamma öra. — Det är sannt, sade hon, Stackars flicka! Jag kom