Göteborgsposten – 10 januari 1871, sida 1

uudan hvilka som än må stå dem i vägen, endast det kan ske på fredligt sätt. Ännu är det i allmånhet endast infödingar, som blitvit uadanträngua, men vår tur kommer. Vi ha förkänningar deraf i Kalifornien, och det är eget att se, huru kinesinHyttningen derstädes redan uppväckt allvarsamma farhågor ej endast i San Francisco, utan redan i Washington. Mänga millioner europeer och andra racer hafva kommit in utan att väcka synnerlig oro bland Förenta Staternas statsmän, men några tusen kineser aro tillräckliga att göra uppståudelse i lägret. Och med rätta — ty hvad skall man göra åt saken, utan att gå ifrån den grundsatsen, att fredliga menniskor böra sa vara 1 fred? De komma tyst och beskedligt och slå sig ned, och arbeta lika tyst och beskedligt, och äro lydiga och stillsamma, supa ej bränvin eller ställa till krångel på gatorna, utan följa polistörordningarne. Men — de finnas der, det är nog, och föröka sig oroligt, när de få vara i tred, och tränga undan alla andra; man förutser tydligen den das, då de skola utgöra en långt ötvervagande majoritet både i antal och förmögenhet; och under hela tiden äro de ett samhälle för sig inom det andra. Det är sannerligen ingen lätt fråga att lösa, huru man skall behandla dem. Här komma de, ännu endast i tusental, men snart i millioner, öfverallt der man vill släppa in dem, och der är ingen brist på sådana ställen. De arbeta ihärdigt, göra inga strikes(åtminstone ej förr än de äro starka nog att lyckas); och kapitaler och land finnas färdiga på många håll för kinesarbete. Man känner på sig, att de skola ri i längden, om de få hållas, och att det ej skall blifva någon raceblandning, utan att vi skola så småningom trängas undan, om vi ej hitta på medel att stoppa deras förökelse och utvidgningslusta. Det blir en egendemlig strid på alla sätt, denna efter allt utseende förr eller senare oundvikliga tvekamp mellan österlandets stora eröfrarenation och vesterlandets samhällen. Förf. till artikelserien Politiska Betraktelser, hvilken väckt en mindre vanlig uppmärksamhet, fortsätter den i detta nummer med en uppsats Om de politiska partierna i Sverige. Etter att hafva framhållit, hurusom partierna åro oskiljaktiga från hvarje framåtsträlvande stat och derför berättigade, uttalar han den önskan, att alla tvetydiga partbenämningar må upphöra och dela sig i tvenne stora läger: det demokratiska och det aristokratiska partiet, hvarefter han redogör för sin uppfattning af det förra partiets uppgift. Denna är, att sträfva för äfven politisk likställighet mellan alla medborgare. Den politiska reformen måste dock föregås af en social reform, hvilken af de nu beroende tjenarne gör oberoende arbetare och genom en obehindrad jordstyckning sätter jordbruksarbetaren i illfälle att bli jordegare. På en af den bekanta signaturen L. J. I. skrifven uppsats: ÅÄÅnnu några ord om kriget och de svenska sympatierna, i hvilken förf. skarpt kritiserar det system af millnärisk absolutism, som Preussen sträfvar att grunda i Tyskland och med hvilket det demokratiska Sverige ej kan sympatisera, följa bokanmälningar och Månadsötversigt. Vi förorda den förtjenstfulla tidskriften i allmänhetens åtanke under det nyinträdda året. Af Svensk Tidskrift för Litteratur, Politik och Ekonomi har sluthäftet för år 1870 utkommit. Det innehåller först en af hr J. W. Arnberg skri ven uppsats om Arbetarefrägan?, hvilken dock nästan uteslutande sysselsätter sig med denna frågas ställning på den stora industriens hufvudplatser, sörnämligast England, der arbetarefrågan kan sammanfattas i kriget mellan kapitalet och arbeiet, samt dermed sammanhängande omständigheter. Någon egentlig utredning af frågans ställning hos oss eller i Tyskland t. ex. lemnas icke. Det vore önskligt, om någon at våra tidskrifter egnade sin uppmärksamhet åt detta håll, och framför allt gjorde det med mera praktisk insigt och noggrannhet i uppgifter, än hr C. E. Ljungberg visat i flertalet af de skrifter han häröfver utgisvit. — Äfven denna tidskrift sysselsätter sig med språkforskningen i en längre uppsats, kallad Svenskt språk och Rättskrilning. af -v-e. Hr II. Annerstedt har lemna en uppsats: Rågot om våra jernvägsbyggnader, hvilken utmärker sig för denna raskhet i stilen, hvarå förf. alltid i sina uppsatser lemnar bevis; men här kanske är väl rask, i det han nästan skenar bort itrån bevisningen, som kommer likande efter och haltar. Ehuru vi ej våga tilltro oss dermed sikert angifva förf:s afsigt med artikeln, sluta vi dock, att han vill, att den enskilta företagsamheten allena skall uföra jernvägsbyggnaderna, denna företagsamhet representerad af bolag, understödd af kommuner och enskilda intressen och att staten skall upphöra med att vidare blanda sig i denna industri. — Protessor A. Nybleus har i en klar och väl skrifven uppsats redogjort för den mellan biskop Beckman och hr Victor Ryoberg ståndande Striden om Kristi Gudom. Förf. är ingalunda mild mot den