Göteborgsposten – 9 januari 1871, sida 2

kan, stod Jacl och betraktade honom under tystnad. Plötsligt gaf sig hennes nyfikenhet luft i följande fråge: — Förlåt, min herre, är ni verkligen en handtverkare? — Hvad skullo jag annars vara? blef det något tvära svaret. — En hel mängd herremän komma hit icke bättre klädda än ni. — Drägten betyder ingenting. Bry er icke om att taga mig för herreman, ty då komma vi ej öfverens. Vänta tilldess jag blir lika oförskämd och lat som en sådan är. Jag är handtverkare och är stolt deröfver. — Det är visst iogenting att skämmas öfver, sade Jael; jag har burit mången säck upp i vår kornbo! och gjort några centner ost och smör tillika med åtskilligt annut arbete inom och utom hus. Jag är minsann ej lat då jag är hemma. — Hvar är ni hemma, om jag får fråga? sporde Henry. — Jag är kommen från Cairnhopes by och är dotter till gamle Nat Dence. Vi äro två systrar, jag den yngsta. Squiren skickade mig hit, emedan miss sade att Hillsboroughflickorna ej voro lämpligt sällskap för mig. Hon är mycket god mot mig, men jag längtar ändock understundom hem till mina unga kalfvar. De behöfva såväl att ses efter. Min syster är kär och kan ej se efter dem så mycket som behöfves. Jag skall bära brädan åt er, min herre. — Tack, det behöfves ej, sade Henry. (Forts)