Göteborgsposten – 7 januari 1871, sida 2

AhMTå ull Storhertigens al MCCklenbours armo hörande kåren, d. 13:de, sträckte och ännu sträcker sig norrut till Chateaudun och Bonneval. D. 27:de angrepo fransmännen tyskarne mellan Montoiro och Chatre och lyckades slutligen alldeles omringa den tyska truppafdelningen, som dock slog sig igenom med någon förlust mot Chateau-Renault. Fransmännen följde tyskarne och synas hafva d. 31 Dec. gjort en snabb rörelse, genom hvilken de åter kringränt tyskarnes vonstra flygel vid ChateauRenault samt trängt dem med stor tapporhet upp mot Vendome, mot hvilken plats fransmännen nu intaga en sådan ställning, att de ha sin front mot norr, under det att tyskarne här bragts öster om Loirfloden. Genom denna framgång äro tyskarne trängda ifrån förbindelsen med Tours och skola måhända åf ven, om fransmännen kunna fulltölja denna framgång, kunna afskiljas från förbindelsen med Orlsans, der prins Friedrich Carl står med sina trupper, hvilka bilda ett slags reserv, färdig att, der det behöfves, infinna sig till understöd. Prins Friedrich Carl har till sitt förfogande trenne armåkårer, den 3:dje och den 9:de, hvilka stå til en del i Orlgans, men till en del äfven i Gien (SO. om Orleans) och trakten deromkring, för att iakttaga Bourbakis rörelser. En liten styrka hade tillochmed framskjutits till Bonny, men drogs d. 2 Jan. tillbaka derifrån till Gien, hvilket antyder, att äfven Bourbaki börjat sina rörelser, hvarför prins Friedrich Carl känt behof af att koncentrera sin styrka. Om riktningen för Bourbakis rörelser sväfvar man ännu i fullständig okunnighet; men visst är, att han, följande Moltkes eget system, skafkat sig en position inom tyskarnes linier, ifrån hvilken hau hotar såväl prins Freidrich som general Werder. General Werder, som på sydöstra krigsskådeplatsen har en ganska betänklig och nägot insolerad ställning, befinner sig änvu i Vesoul, dit han drager till sig förstärkningar af trupper från sästningarno Metz, Thionville och Verdun, hvilka platser i stället hållas besatta med gammalt ersättningsmanskap, som anländt från Tyskland. Från Karlsruhe skiefs d. 30 Dec: Orsakerna till att våra trupper utrymt Dijon äro af rentstrategisk natur, omedan denna punkt endast af dessa skäl bittills innehafte, hvarför utrymmandet ej heller kommer oväntadt. Men det är nu ej mera något tvifvel underkastadt, att Gambettas uppträdande i Lyon bragt å scen en ny rörelse mot öster, på grund af hvilken den s. k. Lyonarmån satt sig i marsch, med begagnande af jernbanorna, mot Besangon och Belfort, under det Garibaldi samtidigt framryckt mot Dijon. Den tyska linien från Belfort till Dijon blef härigenom för utsträckt; man måste derför koncentrera sig mera, intaga en fast siöjjepunkt i Våsoul, betäcka belägriogskårens flank utanför Belfort, hvilken plats frausmännen naturligtvis vilja undsätta, och derefter vid lägligt tillfälle låta fiendens massor känna tyskarnes kraftiga slag. På lyonerbanan och franska jernbanan har en stor trupprörelse skett i dessa dagar. Det är väl denna Lyonarmss förtrupper som levererat i dessa dagar några smärre strider vid schweiziska gränson, noml. nyårsdagen mellan Abevillers och Croix, i hvilken fransmännen blefvo tillbakakastade, hvarvid 200 man af kåren ÅIämnarne trängdes in på schweiziskt område och der afväpnades. Men ännu dagen etter stod en ny strid vid det längre NO belägna Delle, i hvilkon, enligt uppgilt trän Bern, 1000 tyskar stodo emot 600 fransmän. Striden var dock hård, och 188 fransmän, deribland 14 officerare, trängdes in på schweiziskt område, hvarest de alväpnales. Fransmännen måste slutligen draga sig tillbaka till den straxt söder om Duile elägna lilla förskansade platsen Blamont, der man väntade, att ett slag skulle stå redan dagen ofter. Naturligtvis kastas massor af friska franska stridskrafter åt dessa trakter för att understödja de i känning med preussarne varande delarne af Lyonarmeen. Det är äfven naturligt, att Garibaldi måste samtidigt röra sig från Dijon, för att sysselsätta Werder i Vesoul och hindra honom srän att skicka förstärkningar till den vid Delle opererande general Treskow, som hitills kommenderat den tyska belägringskåren utan!ör Beltort. Också ha garibaldistiska sörtrupper, sriskyttar, redan anländt till Gray och derifrån utdrifvit efter en kort strid Werders eftertrupper, hvilka dragit sig tillbaka mot Vesoul. Från Gray kan Garibaldi äfven detachera trupper till Langres och undsätta denna plats, som nu innesluter ett större antal franska sriskyttar. Från balägringstrupperna utantör Belfort skrifves i ett bref af d. 21 Dec.: Fastän fästningen synbarligen lidit mycket och fransmännen redan utträngts ur många vigtiga ställningar, såsom t. ex. ur en stor saltskans, ur hvilken de med sina batterier besvärade oss mycket och tillfogade oss stor skada, fastän staden redan på flera ställen skjutits i brand, tror jag likväl, att fransmännen skola kunna hålla sig nägon tid, om de, såsom det tyckes, vilja drifva allt till det yttersta. På grund af de stora terrängsvårigheterna och det högst ogynnsamma vädret kunna våra belägringsarbeten endast skrida långsamt framåt. Alla våra j gräfningsarbeten inskränka sig, batterierna och deras förbindelser oberäknade, till enkla skytteeller löpgrafvar. hblden är från båda sider ytterst liflig. Det franska sastningzartilleriet i Belfort skjuter inI genting mindre än dåligt, men infanteriet är, enligt preussarnes omdöme, ej mycket vardt. Pörbindelsen med Tyskland är alltjemt ännu s icke riktigt säker. Efter hvad jag hör, uppsnappaI dag för några dagar sedan en med täcken ete för