Göteborgsposten – 7 januari 1871, sida 2

alSTLASAÅ Ochksa alla Sina Kralter, 101 alt KUN na möta denna olägenhet, och skicka ofantliga nya truppmassor till Frankrike. Så skrifves det från Berlin till Köln. Zeit.: Våra jornvägar äro ifrigt sysselsatta med att befordra friskt och tillräckligt utbildadt ersättningsmanskap till krigstoatorn. Vid utekrifningen af ersättningamanskapet ha ätven flera högre embetsmän inom förvaltaingen blifvit kallade under sanorna. Iarikesministern har sordrat tillbaka alla inkallade landtråd såsom omistliga. De 18 erzätwingsbataljoner, som f. n. hälla de intagna fästningarne i Elsas och Lothringen besatta, äro tagna från de åtta äldre provinserva och ifrån gardeskåren. Och i samma tidning skrilver den ingalunda blödsinte Julius Wickede: Våra listor öfver döda och sårade äro icke ringa, och många truppafdelningar haunder krigets lopp icke decimerats, utan tillochmed minskats med nära hälften. Det torde slonas få familjer i hela det tyska säderneslandet, inom hvilka under loppet af detta sorgeår tårar icke flutit öfver förlusten af makar, söner och bröder, nära anförvanter eller goda vänner. Och huru många heloch halfinvalider skola vi icke sedan ha; huru många tusenden, som drogo med ungdomskraft i fält, för att med friskt mod strida för fäderneslandet, skola icke nödsakas att hela detta lif släpa omkring med sig sjukdom och bräckt helsa på grand af de oerhörda e rapatserna, de veckor ihållande bivuakerna och förposterna under hvad väderlek som helat. Om ocksä vårt fädernesland blir alldeles bosriadt från kr kontributioner och frän de till många millioner uppskattade reqvisitioner, hvilka Frankrike nu mäste betala i likhet med hvarje annat besegradt land, och fransmännen dessutom älven måste till fullo ersätta våra krigsomkostnader (?), så äro likväl äfven de förluster, som vi måste utstå genom en förstörd handel och d:o näringar, genom ett rubbadt sörtroende och isynnerhet äfven derigenom, att hundra tusentals kraftiga män af alla stånd och åldersklasser nu måste stå, fjerran ifrån de sina, under vapen, i stället för att idka sin vanliga, fredliga och vinstbringande verksamhet, alldeles kolossala och kunna nu icke ens approximativt beräknas. Just sammansättningen af våra tyska armeer och kärnan af de kraftiga männen från alla klasser göra ett långvarigt krig, och doras deraf föranledda frånvaro från hus och ham, kontor och verkstad, butik och a elior ojomförligt dyrare för Tyskland, än sallet skullo vara med hvarje annat land, hvars arme nästan uteslutande består af yrkeszoldater ur de lägre klasserna. I följd häraf måste, menar fört, Tyskland intaga Paris, emedan det annars icke skall ha någon ersättning, motsvarande de lidanden det haft att utstå. Men Frankrike, som lider ännu mer än Tyskland, vill af samma skäl icke heller underkasta sig någon fred, förrän det tillbakarlagit invasionshären — eller dukat under. Kasta vi en blick på de olika krigsskådeplatserna, så erfara vi, att i Norra Frankrike blodiga strider pågå mellan Manteuffal och Faidherbe. Efter den oafgjorda striden vid Poat Noyelles, som slöts med frakmännens återtåg, hvilket Faidherbe säger vara föranledt af fruktan för en kringränning, drog den sonare sig föret tillbaka till Albert och derifrån till Årras, under det Manteussel söljde honom med sin hufvudstyrka, medan en afdelning detacherades mot vester och besatte först Abbeville, hvarefter den skulle draga sig norrut, för att hota fransmännens venstra flank, och en annan atdelning trupper, kommande från Reims, besatte St. Quentin och derifrån ryckte vidare i nordostiig riktning mot Bussigny, hrilket den älven besatte. Från Bus:igny hotade tyskarne den franska nordarmåus venstra flygel öfver Cambrai. Mantenltels afsigt har antagligen varit att tränga Faiaherbo in öfver belgiska gränsen. Denne senare tyckes likväl ha undvikit fällan, i det han, begagnande sig at sina truppers i numeriskt hänseende öfverlägsna styrka, låtit dem rycka emot de söndrade tyskarne. Så skyrdade en armcafdelning från Arras mot Bapåume och angrep tyskarne, hvilka först tillbakaslogo fransmännen. Detta var d. 2 d:s; men redan dagen derpå gjorde fransmännen, som antagligen fått nya förstärkningar, ett nytt angrepp på tyskarnes ställning vid Bapaume och dref dem, enligt Fairherbes egen uppgift, med stor förlust ur deras positioner. Al dagens telegram erfar man dock, atf fransmännen ej kunnat begagna sin vunna framgång och förfölja fienden, utan måst draga sig något tilbaka ochintaga en ställning vid hoyelles mellan Bapaume och Arras. Äfven på annathäll operera Paidherbes trupper. Ilan förde neml. en del af dessa från Arras till Donai, hvarifrån de på jernväg begilvit sig vidare till Cambrai. Itt telegram från Lille, som förmäler att franska trupperna här redan passerat Cambrai, mellan hvilken plats och det af tyskarne besatta Bussigny är stängd af trupper. Det är således Faidherbes afsigt att äfven kasta sig öfver tyskarnes högra flygel vid Bussigny. Alldenstund den ej gerna kan vara synnerligt manstark, böra fransmännen här antagligen kunna tränga tykarne till återtåg, hvarigenom de förra åter så fritt andrum. Gynnas fransmännen här fortfarande at lyckan, så kunna vigtiga omkastningar ske. Öfrergå vi från norra till mellersta Frankrike, så finna vi, att här redan en ny följd af strider börjat, i hvilka hufvudstyrkan visservigen icke ännu varit na nsgon dera siqan inD -————— ——— — — ÖXZ71W 0 DI——osOo——mms.—s i Xki-——— ----——— — o—X ————— —--— OZ —— IX -—--1-XA L ss — ——— c I ————— —— ————————— — 22 a SoK LA — — — — ns— Mn Mn — — ——1 — —ä)—? —2— — — —i— — AA — AA mm mm a ar mm mo m