Göteborgsposten – 7 januari 1871, sida 2

komma mänga olyckor atv iutralla under sädana omständigheter, och många fullkomligt oskyldiga familjer bringas till tiggarstafven utan sitt eget förvållande genom de våldsåtgärder, hvilka de tyska trupperna nödgas använda. Den krigföringsanda som framkallas af detta sätt att gå till väga utrryckes på ett träffande sätt i ett bref från en underofficer at en Disseldorfer-reservbataljon. UInderofficern, hvilken med sitt detachement af tretton man nyss blifvit tillsångatagen af garibaldisterna, skrifvor till sitt regimente, alt de som tagit honom tillfånga ålagt honom försäkra sin befälhafvare, att i den händelse repressalier utöfvades mot den by, i hvilken de blifvit tagna, alla fångarne skulle få sina öron afskurna. Detta bref skrefs på vägen till en fast plats, der de skulle qvarhällas som gisslan. En tysk kommentator tillägger med rätta: När ett repressaliekrig föres till förfång för de oskyldiga, är det svårt att säga huru längt sakerna skola gå. Det är skada alt ej båda sidorna taga i betraktande denna enkla sanning, hvars uttalande tydligen här framkallas genom den fara bretskrilvarens landsmäns öron lupit, men som tydligen lika väl kan tillämpas till förmån för de olyckliga byinnevånare, hvilkas hus blifvit nedbrända, emedan tyska piketer låtit sig öfverraskas af frikärer. Just samma tidning, från hvilken denna anmärkning är lånad, skryter i en annan spalt ölver framgången af den vidtagna åtgärden att göra stora utskrifningar i franska byar, med anledning af den skada som blifvit tilltogad telegraftrådarne i deras grannskap, hvilka utskrifningar förmått innevånarne att taga parti mot åverkarne. Alla dessa fransmännens beundransvärda ansträngningar i de franska previnserna skola dock icke gerna kunna i sistone rädda landet och uttränga fienden, om samma bedröfliga skådespel skulle i afseende på Paris följa som vid Metz, neml. att den franska hufvudstaden ej kan fullfölja sitt motstånd längre, än tills de olika armåerpa just uppnått den ståndpunkt, att de kunna gå offensivt till väga och hafva någon utsigt för sig alt lyekas. Det skulle vara ett förfärande slag, ett bedöfvande slag; och man kan väl förstå det intryck ÅTimes notis Åur bästa källa, att Paris kapitulering är nära förestående, skulle gjort, om detta blad åtnjöt samma anseende som förr. De franska provinsarmåerna behöfva ännu minst tre veckor på sig, innan de kunna kraftigt undsätta Paris — skall den franska hufvudstaden vara i stånd att bålla sig under denna tid? Men äfven i det tyska högqvarteret i Versailles inser man nödvändigheten af att Paris fall påskyndas, om icke de tyska armåorna skola sväfva i den betänkligaste fara. Man bar derför omsider kastat alla humanitetsskäl öfver bord och skridiv till en bombardering af Paris. Det säges att drottning Avgusta, ifrigt påverkad af drottning Victoria, för att skona den franska hufyndstalen, hittills afbållit sin gemål, konung Wilhelm, från beskjulningen. Denna börjades mot östra fronten, enligt en tysk uppgift med den framgång, att flera fästen bragtes till tystnad. Denna notis tarsvar dock bekräftelse. Nillitärskriltställaren i Nene freie Preese menar, att tyskarne med besättandet af Mont Avron sannolikt ernått hela den framgång, de estersträsvat, hvadan artilleriverksamheten torde komma alt på denna sida snart inställas. Han fortsätter: Men skulle man emet all förväntan vilja från tysk sida utföra ett angrepp mot estfronten, så skulle de ställningar man tagit på Mont Avron, ingalunda vara härför tillräckliga. De batterier, som först och främst måste uppföras på Mont Avron, skulle endast kunna utöfva någon verkan på såstena Noisy, Rosny och Nogent, om de understöddes af elden från andra batterier i flanukerarde ställningar. Härtill passa norr om Ment Avron höjderna för Raincyparken och i söder de på venstra Marnestranden belägna höjderna mellan Champigny och Brie. Fästet Nogens skulle härigenom isynnerhet svafva i fara. Man bör jemväl erinra sig, att äfren om detta fäste intogs, mycket ej skulle rara dermed vunnet, ty det preussiska artilleriet måste derefter först upptaga kampen med det stera fästet Vincennes och med de verk, som fransmännen skela uppföra i en andra försvarsrad bakom såstenas linie, tillafventyrs på höjderna vid Romainville, Bagnolet och Malassise. Tillräckligt utrymme härför finnes mellan fästena och stora vallgördeln, eftersom just här ett mellanrum finnes om e:a en half mil. Allt oaktadt kunna vi icke tro, att man på fullt allvar tilltänker ett angrepp mot den genom såväl natur som konst starkaste frenten, ostfronten, och anse derför, att beskjutandet på denna sida blott varit ett låtsadt angrepp, hvilket på sin höjd hade till ändamål att skaffa ur vägen ett för utfall högst gynnsamt beläget framskjutet verk, hvaremot belägringsartilleriets hufvudangrepp kommer att inledas endast från höjderna vid Clamart, Meudon, Såseres och S:t Cleud, för hvilket ändamål en stor artilleripark ock samlats nåra intill Villa-Coublay. På denna sida är det möjligt att direkte beskjuta vallgördelns batterier genom den omständigheten, att man vid den ursprungliga anläggningen afipariserbefästningen lemnat en lucka mellan Mont-Valårien och Issy. Detta allena skulle vara tillräekligt, för att låta artilleriverksamheten börja på denna sida, äfven om den vida vigtigare möjligheten icke förelåge, neml. att några stadsdelar at Paris verkligen kunna beskjutas från dessa höjder. Författarens åsigt synes bekräftas deraf, att tyskarne, enl. ingången telegrasisk uppgift, torkligen redan börjat beskjutningen af Paris söderifrån, under det att man tyckes tillsvidare hålla tyst på den östra fronten. Beklagligtvis synas inre oroligheter återigen ha egt rum i Paris, hvilka naturligtvis försvåra regeringens ställning. Man bör likväl icke tillskrifva dem allttör etor betydelse, emedan de synas vara framkallade af de van