Göteborgsposten – 31 december 1870, sida 2

lletåndet i Paris några dagar före Jul. (Ballongpost till Times.) Hvad man nyligen berättat i Tyskland om en nära förestående uthungring af Paris, hvilar på ett fullständigt missförstånd. Den franska armeen i Paris har icke lidit brist på föda eller varit i saknad af något, utan tvärtom varit väl förplägad i alla afseenden. Om födoämnena icke varit af den utsöktaste beskaffenhet, ha de dock varit tillräckliga att både upprätthålla helsan och krafterna. Det rider ej brist på någonting utom på kött och till en del på grönsaker, och ehuru personer, som alla dagar varit vanda vid kött, nu måste sakna det, synas de likväl icke lida någon skada deraf. Jag drack häromdagen thå hos ett engelskt fruntimmer, som eljest icke plägar försmå denna verldens goda eller ett godt bords trefnad, men som nu i öfver 5 veckor icke smakat kött. Hon har en oöfvervinnerlig afsky för hund-, hästoch kattkött, samt andra okristliga rätter, med hvilka restauratörerna undfägna, och harg derföre uteslutande lefvat af tisk och vegetabilier. Icke desto mindre har hon ingenting förlorat hvarken i vigt eller helsa Hennes engelska? tjeustflicka har ännu bättre konserverat sitt raska utseende. De, som ha mod att besöka restaurationerna, kunna hädanefter få kött utan inskränkning till qvantiteten, och på intet sätt dåligt hvad qvaliteten angår. I restaurationer af första rang — t. ex. hos Voisin — kan man antingen få godt oxkött eller en så förträfflig efterbildning deraf, att om man än är aldrig så fördomsfull, man omöjligt kan känna, att det icke är verkligt oxkött. På mina frågor om huru det ännu var möjligt att skaffa kött, har man upplyst mig att det lyckats ett större antal privata spekulanter — af hvilka många höra till de fattiga klasserna — att antingen i hemlighet eller under en eller annan förevänning få hålla en ko eller: ett får på stall, i den afsigt att få sälja dem till de restauratörer, hvilka äro villiga att betala höga priser. Det qvantum lifsmedel, som rikt folk lagt åsido, lär vara mycket betydligt, och till och med besökande, som blott tillfälligtvis göra dem visit, förvånas öfver att man bjuder dem på frukost bestående at färskt smör. ägg, mjölk och kanske ett stycke kallt oxkött eller en kyckling. Till en början kantman knapptzafhålla sig fråa att misstäuka, att de stå i hemlig törbindelse med Versailles, men mystifikationen förklaras när man hör, att den, som på ett så oväntadt sätt varit er värd, haft den omtankan, att före belägringen inqvartera en god del sjåderla på några vindskammare samt söka plats för en ko, der det icke varit möjligt för nyfikna blickar att intränga. Jag erfar nu, att regeringens agenter begynna hälla jagt efter dessa gömställen, men några restauratörer, hvilka ha privata landtbruk utanför staden på en terräng, som är skyddad af fästena, skola dock fortfarande kunna servera sådana lyxartiklar som färskt smör, ägg och mjölk, men naturligtvis blott till höga priser. En Jkopp chokolad kokad i mjölk, jemte en skifva smör, två ägg och bröd å diseretion kostar i närvarande stund 5 å 6 fre, men af dessa förnödenheter kan endast brödet räknas som nödvändighetsartikel, och det har ännu icke gått så långt, att man behöft utdela det i rationer. För några dagar sedan uppstod en panik i afseende på brödet, i det, att, då några få bagare stängt sina butiker, ett rykte spred sig, att det började bli brist på bröd; men vid närmare undersökning fick manåveta, att orsaken till stängningen helt enkelt härrörde sig af, att bagarnes mjölupplag tagit slut genom ett oförmodadt tillströmmande at kunder, hvilka ville förskafra sig ett eget förråd af denna artikel till skydd mot en eveutuel hungersnöd, när Paris öfvergång närmar sig. Den tidpunkt då detta skall inträffa aro några så personer sanguiniska nog att vänta först i slutet af Februari, under det att början af nämnde månad synes mig vara mera sannolik. Senare har jag hört sista veckan af Januari nämnas, med hänvisning till en särdeles hög auktoritet, hvilken emellertid förutsatte, att befolkningen skulle önska stadens uppgitning, så snart alla andra förråd tagit slut. Den potitiker, som utealat denna åsigt och som har alla möjbga tillfällen att skaffa sig upplysningar, borde, skulle man tro, känna sina landsmän bättre än jag, men jag tillstår, jag hyser en bättre tanke om dem och tror, att Paris skall underkasta sig ännu större törsakelser, förutsatt att provinserna fortfara au göra tappert motstånd antingen det blir lyckligt elter ej. Hvad ordningen i Paris angår, har den måhända aldrig varit större än nu. Endast några få störanden af lugnet ha egt rum, och truktan tör dylika har aftagit, tilldess befolkningen kommer att känna hungersnöden alltför trycgRude. Betolkniugens hållning är i närvarande stund rent af sagolik, när man tager i vetraktande, huru många förhillanden som egna sig att väcka missnöje och förtriflan. Man kunde tro, att endast mörkret på gatorna skulle betydligt ha ökat antalet at förbrytelser, liksom det ökat tillfalsena dertill. Om blott några få engelska ficktjufdai kunde slippa igenom de preussiska linierna, skulle de säkert göra lysande affärer. Gaslysningen är nemligen inskränkt, för att spara på den gas som ännu återstår, och om natten äro Beulevarderna, uvilka förut varit så otroligt upplysta, insvepta i ett sådant mörker, att man icke kan känna igen någon på en alus afständ. Blott från ett och annat kate lyser ett svagt sken ut i natten, hvilket emeliertid tjenar till att göra mörkret utanfor ännu mer kannbart. Oaktadt gatorna vid mörkrets inträdanuc äro nästan lika mycket uppfyllda af menniskor som ltorut. hvilka efter måltiderna se sig om i staden för att söka nyheter eller förströelser, hör man icke talas om våld, oroligheter eller knappt någon oordning. Dagdrifvarne flanera som förr metodiskt, lIngna och tilltredsstallua gata upp och gata ned, som vm de, liksom hedningarne, vandrat hela sitt lit i möraret. Om London en vacker qväll plötsligt blet beröfvad sin gaslysning, skulle man få se, huru många tickstölder och garotteringar morgondagens tidninsar hade att förkunna. Här i Paris går man deremot omkring i fullkomlig säkerhet, och har jag icke misstagit mig allt sor mycket, har antalet törbrytelser i ett högst oväntadt förhållande aftagit. Sista oroligheterna i Lyon, (Korresp. till LIndep. belge.) J 29 Nan