Från nordarmeen erfara vi af ett telegram från Lille, att densamma dragit sig än ytterligare tillbaka från Albert och att Faidherbe tagit sitt högqvarter i Arras, ester det han lårit sina trupper utrymma Corbie, Albert och Achiet. Faidherbe har således funnit sig icke vara nog säker i Albert, utan föredragit att stödja sig på den nordvestra fästningsraden. Det är möjligt, att han fruktat för en flankrörelse. — Nordarmeen består af 3 divisioner: 1:sta under Lecointe; 2:dra under Paulze dIvoy; 3:dje under v. amiral Moulac, som hittills haft befälet i Dunkerque. Denna arme har äfven till förfogande ett väl försedt artilleri och kavalleri. Från Lyonarmeen under Chanzy förljudes intet nytt, och man sväfvar i fullständig okunnighet om de båda mot hvarandra stående armåernas rörelser under de sista dagarne. Att Chanzy koncentrerar sina krafter i Le Mans, har telegrafen berättat; men den tyska arm6en under storhertigen af Mecklenburg och prins Friedrich Carl borde redan ha hunnit dit. Det är emellertid tydligt att de båda motståndarne med största sorgfällighet hemlighålla för hvarandra sina planer och rörelser, så att väl först ett plötsligt sammandrabbande skall kasta ljus ötver dem. Rörande Bourbakts arme, som nu lär utgöras af 3 hela armåkårer, bringar ett telegram oss helt oförväntadt den underrättelsen, att densamma från Nevers ryckt mot öster, sannolikt för att uppsamla de franska kårerna under Garibaldi och Cremer samt rycka mot den tyske generalen Werder, hvars trupper härigenom svätva i stor fara för att bli alldeles upprilna. Werder har väl, underrättad härom, skyndat att draga sig tillbaka från Dijon, hvaraf gårdagens notis om afbrottet i jernvägsförbindelsen mellan Besangon och Lyon törklaras. Werder måste ha snar undsättning och dylik skall väl Friedrich Carl vara tvungen att lemna. Men han kan svårligen undvara några af sina trupper, hvilka väl behölvas, för att samverka med storhertigen af Mecklennurg mot Chanay. IIvarje kår, som han skickar ifrån sig mot Bourbaki, butrar Chanrys utsigter. MIlitara skruts ällare ha re ar I lange påpekat den tara, hvai Werder, solo lerad som han är, Svarvat. Det låter lätt :anka sig, huru trarsmannens mod skulle hö jas, om Werder mäste skynda tIbaka mot Strasbourg samt upphatva belägringarne at Zellort och Lingres — en hanuelse som for ötrigt skulie sänta den tyska belagringsarmeens vid Paris forbindelselimer med Tyskland i den största fara, emedan Bourbakis sssrammardoh i dessa trakter skall plotslige framkalla en kolossal folkresning, hvilken skall bli desto vildare, som tyskarne bär tarit fram med en väldsamhet, den der upphetsat befolkningen till det yttersta.