Göteborgsposten – 29 december 1870, sida 2

garthska förmögenheten för den upptäckt jag gjort och i ersättning för min möda. — Ja, sade Valentine, jag kommer ihåg detta samtal, och jag kommer äfven ihåg att jag sade att anspråken voro öfverdrifoa, men att jag, såsom Charlottes blifvande man, ej ville sätta mig emot sådana anspråk. — Ni minns således detta? — Ja, och om min hustru är villig att gå in på era vilkor, skall jag hålla mitt löfte. — Er hustrus samtycke är ej erforderligt. Hon gifte sig med er utan pactum och hennes rättigheter äro införlifvade med era. Det är i få ord sagdt ni som är laglig arfvinge till Haygarthska förmögenheten. Valentine skrattade högt. Hela saken föreföll honom som ett skämt. Han, som för ett år sedan var en äfventyrare utan penningar, utan hem, utan vänner, skulle vara urfvinge till en förmögenhet på hundratusen pund! — Alltsammens synes mig så osannolikt, att det gränsar till det löjliga, sade hau. — Min bror skulle ej ha gjort hvad han gjort, om han funnit saken osannolik, sade han. Men vi skola ej beräkna chancerna för och emot; allt hvad jag önskar är ett lagligt kontrakt mellan er och mig, hvarigenom min andel af penningarne blir betryggad. — Jag är beredd att underteckna hvilket kontrakt som helst; men jag är äfven skyldig att bevaka min hustrus intressen, och jag måste anmoda en lagkarl att sköta denna sak åt mig. FPAAHN