Göteborgsposten – 22 december 1870, sida 1

—— — —L—— T — — nära 20 mill. rdr. Huru förklara att spanmål kunnat utföras samma år, då en så betydande spanmälsinförsel visat sig nödvändig? I den gamla goda tiden skulle helt enkelt utförseltörbud utfärdats. Nu åter lemnas handeln fri och spanmål exporteras och importeras till både producenternas och konsumenernas fördel. Man tvingar icke längre den skånska spanmålen till Norrland, utan låter den, då det är förmånligt, gå ut, och istället tages spanmål från Östersjöbamnarne, om den der erhålles för billigare pris. Bland mycket annat som ådagalägger att det myckra talet om handelsbalansen endast är torrprat, är utoch införseln af metallisk valuta (guld och siltver). Det är nemligen klart, att om icke införseln betäcktes at utförseln, så skulle skilnaden betäckas med nyssnämnde valuta. Men nu är förhållandet att under de tio sista åren 1860-69 uppgår sammanlagda införseln af guld och siliver i mynt och plantsar tili 17,162,737 rdr, men uttörseln till endast 7,942,977 rdr. Det återstår nu att anföra några sifferuppgifter i a seende på den franska traktatens rolycksbringande verkningar. Den direkta importen från Frankrike har icke under något år beräknats till högre. värde än 4,170,000 rdr, hvartill den uppgick 1867 och påtoljande år till 4,039,000 rdr, i hvilken summa dock ingår värdet för den ganska betydliga intörseln af vindrufsbränvin, hvilken föranleddes af 1868 års genom missväxten minskade bränvinstillverkning. För 1869 utgör införseln ett värde af rdr 3,770, 0OO. Af raffineradt socker har under de senast förfjutna fyra åren en hvarje år minskad qvantitet infortullats: 1865 3,525,000 Zz, 1869 1,683,000 c6; af vin på sastager förtullades 1865 1,148,000 4, 1869 1,306,000 å, och på buteljer resp. 42,600 och 50,000 k:r. Men utförseln har högst betydligt ökats: af art. bräder och plankor från 14,012,000 k.t. (1865) till 20,800,000 k.t. 1869; af stångjern trån 216,400 ctr (1865) till 404,400 ctr (1869), af bandoch bultjern från 13, 400 err till. 134.400 ctr; smältstycken trån 14, 400 til 66.500 ctr; tjära från 9900 etr till 24, 100 ctr 0. 8. v. Värdet af utförseln bar visserligen minskats, från 18,306,000 rdr (1867) och 16,912,000 rdr (1868) till 16,507,000 rdr (1869); men erinras bör att de begge förstnämnda åren exporterades hafre, ena året nära 2 mill. k. f. och det andra något öfver 1 mill. k.f., hvaremot ingen export egde rum 1860, då nämnde sädesslag stod i högre pris i England och således afsändes dit. Men i alla fall är uppenbart, att genom de stora lättnader som 1865 års traktat beredde Sveriges exportrö relse på Frankrike har vår utförsel dit högst betydligt ökats, utan att importen ökats, och att då utförselns värde med icke mindre ån 12,737,000 rdr öfverstiger intörseln från Frankrike, alla de dystra profetiorna om den ottavämnda traktatens volycksbringande verkningar icke gått i fullbordan, en omständighet som förtjenar att väl bibehållas i minnet, enar sannolikt är, att en eller annan gengångare från 1865 fortfarande skall höja sin stämma mot nämnde traktat. Mot kabinettssekreteraren frih. Lave BeckFriis utnämning till svensk-norsk minister i Köpenhamn efter frih. Eugene v. Stedingk, som till följd af sjuklighet tagit afsked, har anmärkts, att ätven vid detta tillfälle har ett aristokratiskt namn och personliga konsiderationer gjort sig gällande istället för framstå ende kapacitet, ovanliga gåtvor och insigter, samt i allmänna värf bepröfvad statsmannaerfarenhet. Förgafves har jag inom utrike:departementet letat efter någon mera meriterad än frih. Beck-Friis, och då ingen af de svensk-norska sändebudan vid de öfriga hof ven lärer önskat blifva förflyttad till Köpenhamn, torde med den ofvaa anförda anmärkningen menats, att någon utom den diplomatiska kåren stående person hade bort komma i fråga. Men äfven i detta afseende har jag förgäfves ansträngt min eftertanke, och tagit andras större personkännedom i anspråk, för att kunna utgrunda hvar den rätte mannen stått att fiona. Vi ha låtit både Första och Andra kammaren passera revy. I den förra ba vi stannat ett ögonblick vid gretve Arvid Posse och trih. A. C. Raab, men tyvärr ha begge dessa det stora felet att bära aristo kratiska namn, olägenheter, hvilka deremot icke vidlåda de personer i Andra kammaren, på hvilka vår blick fästats; men hos dessa ha vi deremot icke kunnat uppdaga mångsidig erfarenhet på det diplomatiska området, eller omfattande statsmannablick-. Det är dock möjligt att personer med dessa egenskaper