Göteborgsposten – 22 december 1870, sida 1

— finnas, men då ega de i hög grad förmågan att göra sig osynliga. Vidare är det möjligt, till och med ganska sannolikt, att personer finnas, benägna att mottaga ministerbeställningar utan att tillförne hafva egnat sin tid åt diplomatiska studier; men hvarifrån skulle då dessa vid gesandtskapspostens mottagande kunna hemta den mångsidiga erfarenheten, hvilken uppställts säsom ett vilkor af synnerlig vigt? Den tillförordnade byråchefen för bränvinstillverkningens kontrollerande, frih. Fock, lärer icke vara belåten med de kontrollapparater, som användas vid brännerierna, enär dessa icke så exakt som nödigt är, angifva tillverkningsbeloppet. Han säges derför trån Berlin hafva intörskrifvit en ny och särdeles sinnrikt konstruerad apparat, med hvilken försök anställts vid ett större bränneri i närheten af hutvudstaden och befunnits hafva lemnat ett högst olllfredsstallande resultat. Det är klart, att då i medeltal 300 brännerier årligen hållas i verksamhet, längre eller kortare ud, kan ej fordras att kontrollen vid alla dessa utöfvas med samma precision, då den beror på kontrollörernas noggrannhet vid ap paratens begagnande. Resultatet kan på ett ställe blifva otördelaktigt for producenten, i ett annat fall för staten, med hänsyn till beskaltningsbeloppet, och derföre är det af synnerlig vigt att apparater begagnas, med hvilka en noggrann kontroll under alla omständigheter kan åstadkommas. Med berättigad skärpa har en här utkommande tidning uppträdt mot en uselt verk ställd ötversattning af Andersens LykkePeer. På senare tiden har ätven klander uttalats derfore att danska och norska arbeten öfversättas på svenska. Men detta klander, då det galler ätven goda ötversättningar, är dock oberättigadt, så länge danska och norska böcker hållas i så högt pris, som tallet nu är. Det är det orimligt höga priset, som hindrar spridningen här af dansk och norsk litteratur. Till en slut en liten anekdot från i fjor Den rike grosshandlaren B., som här låtit å sig bygga efter engelskt monster en maguifik bostad, törsedd med engelsk komtort, iubjo ett stort sällskap till middag. Den originelli värden hade icke låtit elda matsalen och tör att befordra gästernas matlust hade ban derjemte låtit öppna fönsterna en stund, oaktadt kolden ute var ganska sträng. Gästerna tröso grufligt under måluden. Men så snart der var slut aflägsnade sig en af gästerna, generalkonsul B, han gick hem och kuverterade genast 500 rdr, som tillställdes kyrkoherden 1 Jakobs torsamling, med begäran att de skuilt användas till vedmköp åt fattiga. D. 20 December, kl. 10 på aftonen. — — Jag har nyss hemkommit trån Stors Börssalen, der Sveuska akademien firat 6 1 högtidsdag. Af akademiens nu lefvande sexton leda möter hade tretton inställt sig, neml. excellenserna De Geer och Manderström, statsrådet Wennerberg, gretve Henning Hamilton t. d. statsrådet Carlson, jusutierädet Stranuberg, domprosten Melin, riksantiqvarien liidebrand, f. d. k. bibliotekarien Rydqvist, pretessorerna Svedelius och Fryxell, fil. d:r C. Strandberg och litteratören C. A. Kullberg. Frånvarande voro pref:va Fries, Böttiger och Ljunggren. Akademiens direktör för året, ju sutierådet Strandberg, öppnade sammankon. sten med några hogsinnade tankar om den politiska ställningen, så skickelserika, men afven varnande och manande till enighet, kraft och allvar hos de folk som ville värna sin frihet och sjelfständighet. Vidare omnämnde han att akademien haft den glädjen att un der årets lopp kunna börja utgifvandet a! dess ordbok. Derefter tolkade han den törlust som akademien lidit genom erkebiskop Reuterdahls och d:r Grafströms bortgång, hvilkas förtjenster och ädla väsende han mästerligt skildrade. Af 33 inkomna täflingsskrifter hade aka demien icke kunnat tilldela mer än en, BIder från Södern, det andra priset. Ur denna täflingsskrift uppläste statsrådet Wennerberg några sonetter, och till en ypperligare föreläsare hade de ej kunnat anförtros. Man såg huru åhörarnes nyfikenhet alltmera växte för alt få veta hvem pristagaren var; men direktören meddelade att han var obekant; han hade icke anmält sig. Derefter tillkännagat direktören att Carl Johans-priset för förtjenettull litterär verksamhet hade i år tilldelats grefve Per Georg Sparre (-Den siste friseglarens författare) och akademiens ekådepenning i guld hade tilldelats d:r Herman Så