Göteborgsposten – 22 december 1870, sida 1

denna dag träffat mr Burkhem, den doktor som rärdade mr Halliday och ur hans mun har jag hört sannivgen. Jag önskar att ni följer mig till Hastings och tager plats vid Charlottes sjuksäng som hennes vårdarinna. Om mr Sheldon misstänker att ni känner till det förflutna, och jag betviflar föga att han gör det — en blick i hushållerskans ansigte sade honom att han sade sannt — så är ni af alla den som är bäst lämplig att vårda henne. Hv.d ni har att göra blir ej svårt. Om vi kunna Hytta henne, skola vi flytta henne till en plats der denne man ej kan nå henne. Om ej, skall ert åliggande vara att förhindra det någon föda eller medicin, som gått igenom hans händer, kommer till hennes läppar. Ni kan göra det. Vi skola ha en af de skickligaste läkare i London till vår rådgifvare. Vill ni komma? — Jag tror ej att min husbonde förgiftat sin vän, sade Nancy Woolper envist; nej, jag tror det ej. Ni kan ej tvinga mig att tro illa honom, som jag älskade då han ver liten och hjelplös och bar i mina armar. Hvad är ni och hvad är er fine Londondoktor, mr Burkham — han var en helt fattig och obetydlig man om jag minns rätt — att jag skulle tro på ert ord mot min herre? Om denne unge man trodde att mr Halliday blef förgiftad, hvarföre talade han ej rent ut som en man? Det är just vackert att framkasta sådana beskyllningar mot min husbonde elfva år efteråt. Hvad unga miss Charlotte beträffar, så är hon en så älsklig varelse som någonsin funnits, och jag vil göra allt för att tjena henne. Men jag tror ej, jag kan ej