Göteborgsposten – 21 december 1870, sida 1

låtit fantasien få makt öfver eftertankan och att Ducrot ej var i Fontainebleau, insåg det misstag han begått i att semna sina befastade positioner och försökte att komma tillbaka till dem ; men det var för sent. Då trupperna väl en gång finna sig vara stadda på återtåg, så, om de också ej löpte sin kos, voro de dock ej tillräckligt disciplinerade för att blindt lyda sina anförare, utan retirerade oupphörligt, visserligen kämpande under återtåget, men vägrande att hålla stånd länge nog för att hejda fiendens framryckande. Då tyskarne funno detta och kände sig säkra på sin sak, ansatte de dem ej onödigtvis. och häraf torde den jemförelsevis ringa förlusten å fransmännens sida äfvensom den ordning hvarmed reträtten skedde härleda sig. En mycket svag punkt i franska armeen var intendenturen. Det intygas allmänt af både officerare och soldater, att i atseende på kläder och föda var det eländigt sörjdt för dem. De soldater, med hvilka jag samtalade i katedralen beklagade sig bittert och högljudt öfver försumligheterma i detta afseende. Från sachsiska armskårens högqvarter utanför Paris skrifver en korrespondent till Times d. 10 d:s följande: Det stora utfallet mot nordost och striden d. 2 d:s utgörande fortfarande ämnen för många samtal och mycken kritik; men jag tror att jag rörande dessa amnen kan inskränka mig till att uttala denna enda opinion, som nu efteråt ej kan skada någon — att wärtembergarnes position vid Champigny, Viiliers och Brie borde ha gjorts mycket starkare långt fö e affaren d. 30. Hade det funnits sådana förskansningar på dessa platser som på andra blottställda punkter af våra linier, skulle de tyska förlusterna ej ha varit så ansenliga. Sedan dess har positionen blifvit mycket förbättrad genom uppförandet af dylika förskansningar. Mout-Avron blir allt mer och mer besvärligt Fransmännen ha ökat sina längt skjutande batterier i detta faste. Det flunes nu ej mindre än 60 kanoner i denna position. Det skulle ej förvåna mig, om något snart komme att tilldraga sig i den riktningen. Fransmännen hälla sina radslag långt mera hemliga än förut varit vanligt, men ätvea nu kan det hända att kKommande handelser breda ut sin skugga i törvag. Ryktena om ett bombardemang ha förnyats. Jag har hört en bestämd dag uppgitvas för början at denna operation, med hvilken man så länge hotat, och man har äfven sagt att den skall ske på båda linierna samtidigt. Om ryktet är saunt, skall det vara bekrättadt innan ni erhåller detta bref. Om det ej är sannt utvisar dess spridning, att vi upphört tro att vi inom ta dagar skola föra lifsmedel in i Paris för att bistracka befolkningen med todoamnen. Jag nödgas tro, att vi skoia fa tillbringa julen här. Julgranar anlända från Tyskland; inbju ningar till middagar under juldagarne utdelas. och mången låda godt vin är på väg till de olika högqvarteren. Men vi ha ännu 14 dagar till den stora festen, och en kapitulation, en vapeuhvila eller något annat kan dessförinnan inträffa. Det sinnes ej en officer, ej en soldat i de tyska armåerna, som ej skulle bli glad derötver. De önska alla at hjertat att fälttåget vore slut. Jag tror att de heldre skulle vilja tillbringa sin jul hemma än vinna en ny seger, motsvarande den vid Sedan. Men ingen af dem vill att fredsvilkoren skola mildras. De torlara, att de inlato sig i kriget till sjelftörsvar; ue påstå att de fortiaranae strida för sitt försvar, och att under dessa förhallanden den tillamnade anekteringen ej är erotring. utan blott sker för att betrygga dem från att i en tramtid bli angripna. Det ar Elsas och Lothringen som qvarhälla oss här.