Göteborgsposten – 15 december 1870, sida 2

pÅ( AuL; 11111 K DaUA HDUuv1t fCUN LC. 111 7 7 under natten. Ända tills i gär afton fann man tyska sårade bland de döda på slagfältet. De äro nu i sjukhusen. Huru måste de ej ha lidit i snö och köld ända sedan den 2 d:s, ty de hade legat ute dag och natt sedan dess, om ej ända sedan den 30 Nor. Men jag tror att era läsare fått nog af slagfältet med dess massor af döda. Kunde jag blott hoppas att det vore det sista! Jag tror ej att någon kan se det utan att ifrigt önska detsamma. Antalet af döda och sårade wurtembergare i båda slagtningarne har blifvit uppskattadt till mellan 1300 och 2000 man samt omkring 40 officerare, men det torde vara ännu högre. Sachsarnes förlust är 2000 man och 76 officerare. Striden vid Artenay. (Af Hans Wachenhusen.) På slagfältet d. 2 Dec. Det har i dag varit en het Decemberdag, som säkert skall medföra något afgörande och dock sannolikt först i morgon vinna utslag. Förgäfves skulle jag söka skildra denna dags händelser nu, då jag mot midnatt logerande i en häststall söker någon hvila. Detaljerna försvinna för tanken under intrycket af den hela storartade taflan. Månader ha förgått, under hvilken tid historien blott haft små moment af denna stora, blodiga epok att anteckna, och i dag stodo vi åter vid en vändpunkt, hvars följder för ögonblicket äro omöjliga att öfverskåda. Vi visste i dag på morgonen, att ett afgörande slag skulle ega rum. De förtviflade utfallen från Paris, Loirearmens djerfva demonstrationer och de rigtiga rekognosceringarne mot den 1:sta baierska kåren gjorde det nödvändigt för oss, att söka bringa saken till ett afgörande. Divisionerna erhöllo således, sedan den vid Orgeres koncentrerade baierska kåren förgäfves ställt emot öfvermakten, 2 brigader och derefter ännu en reservbrigad, order att hålla sig slagfärdiga. Det sades att prins Friedrich Carl skulle tillika med den norr om Paris uppställda 13:e kåren ingripa i striden och genom ett flankanfall öfverflygla den kanske till sin betydenhet något underskattade Loirearmån. På vår venstra flygel stod dessutom den 22:e divisionen, i vår center den 17:e och på den högra den 4:e kavalleridivisionen och den baierska kåren, som redan i går betydligt försvagats. Loirearmåns befälhafvare hade uppnått det, som framför allt annat var för honom af vigt. Han hade genom demonstrationer af vesttrupperna sökt uttrötta storhertigens af Mecklenburg armeafdelning och isymnerhet nödgat bairarne till ändlösa marscher; det 75:e och 76:e regementet hade marscherat omkring i en stor båge och slutligen ånyo återvändt mot samma punkt, som den franska sydarmen sedan d. 9 Nor. icke uppgifvit. Redan under denna fäktning hade bairarne måst erfara, att de kämpade mot en erfaren och genialisk general. De fientliga truppernas disciplin och hållning gjorde en öfverraskande verkan och fiendens numeriska styrka var öfver all förväntan. Afven var den omständigheten öfverraskande, att general Aurelles de Paladine d. 9 Nov. hvarken sökte fullfölja vunna fördelar, ej heller utförde sitt tydliga mål, att rikta ett hugg mot Versailles Man antog således, att han sökte vinna tid, att fullständigt taktiskt utbilda sin armå och genom en sann kännedom om sina trupper och sin stallning undvika hvarje öfverilning och först fullt färdig till strid gripa till offensiven, hvilket just måste vara hans uppgift för att komma den belägrade hufvudstaden till hjelp Det torde har rara på sin ats att upplysa om, att våra leder framför Paris bestodo dels af trupper, som ännu föga varit i elden, delz af sådana, som roro mycket medtagna at strider, strapatser och väderleken, som t. ex. bairarnes 13:de armckär och den 1:a baierska kåren. Enligt allmän öfvertygelse skulle de trupper, hvilka prins Friedrick Carl hitfört från Metz i dag deltaga i kampen, emellertid var, såvidt jag vet, blott de båda nämnda kårerna i elden och hade ett drygt arbete att utföra mot den till antalet uppenbart öfverlägsna fienden. Striden rasade från kl. 8 på morgonen på vår högra flygel vid Orgeres och Loigny, på centern vid Lumeau och på venstra flygeln vid Artenay, hvarest fienden haft god tid att ordna sig inom starka förskansningar. Slagfältet hade en utsträckning af c:a 2 timmars väg. På hela linien utbredde sig en eld, isynnerhet till en början från bairarnes sida, hvarest striden genom 17:de regementet ånyo återstalldes och på vår högra flygel, bairarnes kår, som flera gånger tillbakatrangdes ar fienden. Fienden utvecklade en mördande eld, mitrailleuserna smattrade hela timmar och tystnade derpå alldeles så som vi förut under detta fälttåg haft tillfälle att bemarka. Man återfördes i minnet till de första striderna under detta krig och tappert stred man om utgången. Knappt torde någon enda dag, efter det intryck jag erfarit, varit hetare under hela kriget än denna. Redan på förmiddagen ljungade två eldpelare emot oss. Då jag på den stora vägen till Orleans uppsökte vår venstra flygel, sprängde omkring 30 ulanoch kyrassierhästar utan ryttare, blödande och skummande, med gapande sår, i sträckt galopp förbi mig, liksom kommo de direkt från striden. En förfärlig anblick under mitrailleusernas outtröttliga rasslande! Men ingen ryttare vände tillbaka. Kavalleriet måtte ha varit utsatt för den mest mördande eld. Till höger om centern, bakom byn Bazoches les Hautes höjde sig en jettestor eldpelare och till venster om den en annan. Staben sades ha framryckt öfver Bazoches och på andra sidan om 17:e divisionen rasade striden som vildast. Fienden blef här tillbakakastad. Straxt efter kl. 3, då redan från fem byar och landtgårdar lägorna slogo mot himlen, aftog artillerielden mer och mer, under det att den på vår venstra flygel vid Artenay tilltog desto häftigare. Glödande som en orange sjönk solen ned bakom de brinnande byarne med sitt sken förbleknade flammorna. Aftonen syntes lika klar som dagen. Tusentals blixtrar glänste till höger och venster på natthimmeln och lyste genom rökpelarne som elektriska gnistor. Allt mer och mer afmattades på vår högra flygel fiendens eld, tills den vid 4-tiden bortdog ech de exploderande shrapnels syntes ännu i fjerran som små moln på aftonhimmeln. På venstra flygeln varade emellertid elden till kl. 7 e. m. med tilltavande häftighet. tv äfven här som vid Gravelotte