Göteborgsposten – 15 december 1870, sida 2

sista suck. Andra -kramade sina vattenflaskor i ena handen, men hade icke förmått att draga ur korken och dogo, utan att kunna fukta sina läppar under sina sista dödsqval. Några hade under sina lidanden borrat sina ansigten ned i den tjocka dyn, hvari de lågo, men hade åter vändt sina blodiga och smutsiga ansigten uppåt, innan de utandades sin sista suck. Två, som jag såg, hade sina vapen fastsittande och händerna knutna, som om de funnit döden under det de varit inbegripna i en knytnäfstrid. Endast några få lågo på sidorna. Dessa hade sina tornistrar under hufvudena. Der funnos män på hvilkas ansigten barnets lugna småleende sväfvade och som liknade sköna vaxfigurer. På andras ansigten hvilade uttrycket af förfärliga dödsqval. Hvarje drag var förvridet; dessa olyckligas ben hade blifvit konvulsiviskt uppdragna, tills knäna nått magen och deras naglar hade blifvit intryckta i köttet på inre sidan af deras händer. Bakom, framför och på sidorna om denna linie af 46 döda män lågo andra, sachsare och fransmän. En hade ett rysligt sår i ansigtet. Han hade för att värma sina händer fört dem upp under sina rockskört, men mössan hade fallit af hans hufvud, och blodet klibbat sig fast vid håret tills detta liknade en enda blodmassa. Nära honom låg en annan, som tagit en biscuit ur sin rensel och tältflaskan från sin sida samt vederqvickt sig litet af båda delarne. Flera af de fallna hade dött med händerna hopknäppta till bön, och nära en af dem fann jag en liten medaljong af den heliga jungfrun. En del af kanten på denna medaljong hade blifvit bortskjuten. Chassepotsoch tändnålsgevären omslötos ännu af mången domnad hand Liknande skådespel kunde ses öfver hela platån mellan Villiers och Brie samt Villiers och Champigny; bland liken lågo tornistrar, kaskar tschakåer, bajonetter och månget bref, försegladt och adresseradt till slägtingar och vänner i Tyskland och Frankrike. Nära en kyrkogård belägen på sjelfva slagfältet såg jag 200 å 300 döda franska soldater samlade tätt bredvid hvarandra; de hade blifvit flyttade från de platser der de fallit och lagda på denna fläck för att begrafvas. Alla tillhörde de reguliera trupperna, och en stor del af dem utgjordes af män mellan 25 och 30 år. Jag hoppas att det ej fanns några sårade qvarliggande. Man hade ej bifallit till någon vapenhvila för bortförande af de döda och sårade; men å båda sidor hade de blifvit bortförda under natten. Ända tills i går afton fann man tyska sårade bland de döda på slagfältet. De äro nu i sjukhusen. Huru måste de ej ha lidit i snö och köld ända sedan den 2 d:s, ty de hade legat ute dag och natt sedan dess, om ej ända sedan den 30 Nor. Men jag tror att era läsare fått nog af slagfältet med dess massor af döda. Kunde jag blott hoppas att det vore det sista! Jag tror ej att någon kan se det utan att ifrigt önska detsamma. Antalet af döda och sårade wurtembergare i båda slagtningarne har blifvit uppskattadt till mellan 1300 och 2000 man samt omkring 40 officerare, men det torde vara ännu högre. Sachsarnes förlust är 2000 man och 76 officerare.