Göteborgsposten – 15 december 1870, sida 2

samt anfall, hvilket vi under närvarande krig ofta sett upprepas. om aftonen helt och hället drifven till vär högra flygel och först mot midnatt kommen till ro, vet jag ingenting att nämna om händelserna på den venstra. Jag fruktar att striden derstades, i följd af fiendens fördelaktiga positioner, icke kommit till något resultat. På högra flygeln drog sig fienden tillbaka ungefär en timmas väg, och allt utvisar, att i morgon vid daggryningen striden blossar upp. . Våra förluster äro betydliga. Det är en hjertslitande syn att se de döda liggande på den kalla marken, belysta af det bleka månljuset, som afspeglas i de brustna ögonen. Den ena byn efter den andra, hvarifrån bivuakeldarne fladdrade, voro öfverfyllda af sårade och i slottet Goory, der jag hoppades finna nattqvarter, voro till och med stallen upptagna af dem. General von der Tann skall äfven vara bland de sårade. General v. Treskows häst blef skjuten. Striden egde rum vid 7—8 graders kyla. Under natten föll snö och hela slagfältet liknade verkligen ett bårkläde. Den 3 December. Striden vid Artenay, hvilken plats ännu i går underhölls af en mördande eld af fienden, fortsattes i dag på morgonen. Redan före kl. 8 hörde vi kanondundret, ehuru nordanvinden förde det i motsatt riktning. Den 9 armekåren, hvars medverkan vi i går redan inväntat, hade marscherat från Pithiviers för att omedelbart sluta sig till den 22 divisionen vid Chaussy och gick derifrän mot Artenay, försvaradt af kanonelden, men redan kl. 11 f. m. taget af 11:te regementets första bataljon. Då jag på e. m. kl. 3 inträffade i Artenay, rasade striden ännu i riktning mot Neurille och framför mig kring den i vinkeln af stora landsvägen liggande byn Bucy-le-roi voro de 11:te, 85:te och 25:te regementena i elden och oräkneliga sårade fördes ur striden. Fiendens granater föllo med förvånande säkerhet ned isynnerhet i landtgårdarne. På denna punkt hade å vår sida föga blifvit uträttadt. Fienden försvarade sig på det mest hårdnackade sätt. Man hade redan skickat bort 150 fångar och kom nu åter med 75 st. zouaver, infanterister med de mest olika regementsnummer och mobilgardister, nästan alla af bättre hållning än de förut tagna fångarne och till största delen beväpnade med elegauta amerikanska revolvrar. Derberta i förstugan till ett stort hus lågo ett par amputerade menniskoben. Läkaren skötte derstädes sitt förfärliga kall. Jag öfvertygade mig mer och mer att för denna Loirearm under en duglig anförare uträttats ganska mycket. Dess militära hållning och utrustning med chassepots är utan tadel och hade denna armå ännu haft 4 veckors tid att utbilda sig på, skulle den kunnat blifva oss en förfärlig motståndare. Omkring kl. 4 tystnade artillerielden i den södra och sydös trakten af Artenay. Positionerna voro tagna. Sjukvärdarne utöfvade sina sorgliga pligter. Prins Friedrich Carls qvartermästare utmärkte husen för staben, hvilken skulle anlända på aftonen, under det att storhertigens af Mecklenburg generalkommando hade beställt sitt qvarter i Orgeres, samma ort vid hvilken 1:a baierska kåren koncentrerat sig efter Chåteauduns besättande och i hvilken ställmng densamma af den franska rekognosceringskåren blifvit svårt angripen. Genom att fara till Artenay, hindrades jag att ännu en gång besöka gårdagens slagfält och vår högra flygel vid Loigny, huru gerna jag än ville i byn betrakta dessa ställen, från hvilka jag i går under stridshvimlet och ännu sent vid mörkrets annalkande irrade omkring i ett virrvarr af ofantliga krigsfacklor och brinnande byar, utan att fullständigt kunna orientera mig. Ingen kände namnen på byarne. Man sade: byn som brunnit, byn bredvid den nedbrända eller den som icke blifvit antänd. Så löd krigsgeografien. En läkare var nog älskvärd att öfver natten erbjuda mig en säng och stall för mina hästar, då han fann mig sittande på ett upp och nedvändt ämbar i stallet vid det kort förut stormade slottet Goory. Han berättade mig äfven mycket noga namnet på denna för mig så minnesrika by, jag upptecknade det till och med, ty hvem kan en sådan afton förlita sig på sitt minne? Men då jag vid 10-tiden tillsammans med en mecklenburgisk patterichef, åt hvilken jag i ljuf förhoppning om en säng öfverlät mitt halmläger, på generalstabskartan sökte efter byns namn och läge, stod intetdera att finna. Slagfältets största geografer hade aldrig hört af en sådan by. lIIjefgripande scener omgäfvo mig, då jag i en rarm vid slottet hade tagit ett stall i besittning och installerat mig med ett bräde till nattläger och halm till bolster. I de liksom skeppshyttor inrättade stalldrängsbäddarne lågo ett halft dussin sårade franska officerare med sönderskjutna armar och ben, hvilka helt flyktigt blifvit förbundna. De bädo om vatten, om vin och om läkare och jag fann alltsammans. Dussinvis inströmmade i de varma, rymliga stallen qvinnor från de brinnande byarne, med sina barn på armarne, gråtande men undertryckande sina snyftningar af fruktan att blifva bannade. I täta grupper trängde de sig samman och från alla kanter hördes jemmer och klagan, under det att de sårade stönade, de preussiska och franska hästarne beto i krubborna, och på gården utanför och på landsväsen hördes de kommenderande officerarnes himmelkreuz donnervetter, hvilka förgäfves sökte få någon ordning i de på hvarandra trängande batterierna och kompanierna och derför togo sin tillflykt till dessa vanliga och alltid verksamma bestärjelseformlerna. Då jag slutligen under natten lemnade mitt stall och i månskenet ströfvade in i en halfcirkel af brinnande byar, kom jag åter tillbaka till Loigny för att annu en gång kasta en blick ötver likfaltet. Flaminor och tjocka svarta rökmoln slogo mot höjden. Tysta gingo män på vägen eller förbi mig, bärande ännu tystare kroppar. Här och der uppreste sig de outtröttliga männen med de röda korsen vid sina likbårar, och aldrig ha klagoropen trängt till mig så hjertegripande som denna afton: Gif mig döden, Jag kan ju icke längre lefva. Och ånyo uppstego de tysta männen från dem, hvilka slutat sina lidanden och med ett älskadt namn på sina läppar utandats sin sista suck i den bistra isiga vinterkylan Telegrammer. nanmur IT 1 umn on