Göteborgsposten – 12 december 1870, sida 1

——— — — B— —ä— — — litet och qvickhet var hjertats ingrediens dock alltid öfvervägande. Hennes deltagande för allt lidande var djupare än man vanligen finner det till och med hos de ädlaste. Det hann till icke allenast för menniskor, utan äfren för djuren. Såg hon ett sädant misshandlas, hände det mer än en gång att hon kunde träda in i främmande menniskors hem, säga dem sanningen och påstå djurets rätt att ej blifva misshandladt. Hon föddes i ett fattigt komministerhus i Broddetorps församling i Skara stift af fattiga, men gudfruktiga föräldrar, vicepastorn P. Afzelius och hans hustru, född Lindström, hvilka i sitt enkla hem sökte på bästa sätt utveckla de rika anlag, som helt tidigt löjde sig hos dottern. Goda föredömen i allt ädelt och godt omgäfvo henne från barndomen och förferade ej sin naturliga verkan. Det var likväl det enda arfvet hon fick hemifrån. I öfrigt fick hon sörja för sig sjelf och gjorde detta, under det hon sjelf sörjde för andras uppfostran och bildning. Det var åt lärarinnans kall hon egnat större delen af sitt verksamma lif, och hon har haft lärjungar, som hon ej behöfver blygas för. Den mest framstående bland dessa är den berömda författarinnan friherrinnan Knorring, hvars uppfostan är Beata Afzelii verk. Många andra ädla, ehuru mindre framstående, erkänna sin verksamhetsskuld till henne såsom deras lärarinna. Den tid af rin kraftfullaste ålder, som hon ej använde som lärarinna i andras hus, har hon egnat åt sina närmaste, åt sina syskon och deras barn. Karakteren af hela hennes verksamhet här, som det ej kan tillkomma oss att i någon detalj skildra, är den ädlaste sjeltuppoffring, sådan som den sällan förekommer. Beata Afzelius frågade mindre än någon annan efter sig sjelf. Detta är hemligheten, hvarför så många frågade efter henne och nu egna henne saknadens varmaste gärd. — 1 Fredags afled i Stockholm förre majoren vid Lifregementets grenadierkår Adolph Lannerstjerna i en ålder af nära 78 år. Major L. blef för omkring 14 dagar sedan, då han på aftonen gjorde en promenad, öfverkörd i hörnet af Norrlandsoch Hamngatorna och skadades dervid illa i hufvudet, hvilket skall hafva påskyndat den eljest, oaktadt sin höga ålder, kraftfulle gamle krigarens död. Den hädangångne hade bevistat krigen i Tyskland och Norge åren 1813—14.