Göteborgsposten – 12 december 1870, sida 1

Från Ilufvudstaden. Konungen har, enl. A. Bl., i år i likhet med föregående åren till Stockholms konstförening skänkt en af honom målad landskapstafla, hvilken tillsammans med de inköpta kommer att bortlottas i innevarande månad. Tatlan föreställer ett motiv från Södermanland. — A. Bl. har haft tillfälle erfara, att bref till en i Stockholm vistande kamrat ankommit från de till krigsteatern utreste läkarne, deri de omtala, att de, efter att hafva besökt sjukhus och baracker i Homburg, i Frankfurt, Darmstadt, Heidelberg, m. fl. ställen, öfver Strasbourg och Epernay ankommit till Versailles, och att de såväl här at högste vederbörande som öfverallt under sin resa rönt den största välvilja och det vänskapligaste emottagande, så att de med lätthet haft tillfälle att vinna tillträde öfverallt, dit de önskat komma, och fått göra bekantskaper och vunnit erfarenhet, som för deras uppdrag varit af vigt. Ett telegram från Heidelberg, som sedermera ingått, häntyder emellertid på att de redan befinna sig på hemvägen; orsaken dertill är ännu icke känd. — Full vinter har, säger N. Dgl. Alleh. för i Fredags, under de trenne senaste dagarne inträdt med nordlig storm och ett litet snöfall, som förskaffat oss ett nätt slädföre. Den enligt årstiden tynande sjöfarten har dock upplifvats genom ankomsten igår natt af flera fartyg på Saltsjösidan, och strömmen erbjöd i går den sommarlika anblicken af engelska, holländska, norska och finska flaggor. På Mälaren deremot är prägeln mera vinterlik. Alla ångfartyg på Götakanallinien hafva gåt i vinterlag, och det är endast de närmaste sjöstäderna, som ännu anstränga sig i det sista att hitsända sina produkter, innan isen hindrar vidare samfärdsel. Visserligen kunde ångfartyget Enköping i förgår göra sin färd till staden af samma namn, men mycken is fanns i segelleden åt detta håll, och i går var det omöjligt att framtränga dit. — Enl. ingånget bref fr. Riga af d. 2 d:s har under vindstilla och 16 graders köld Dinafloden blifvit betäckt med stark dritvis. Bugten vid Bolderaa och ötriga mindre vattendrag ligga isbelagda. Alla segelfärdiga fartyg äro infrusna och kunna ej komma till sjös utan hjelp af starkare bogseringsångare. — Ofvannämnde tid. för i Lördags tillägger: Kölden fortfar och var tidigt i dag på morgonen rätt bister. Termometern visade å fritt belägna ställen emot norr ända till 16 grader, och den rådande nordvestliga vinden gifver ej heller något hopp om, att kölden under den kommande natten skall gifva med sig något. I alla vikar och bugter uti Mälaren ligger fast is. Uti Strengnäs-leden är isen redan körbar och åt Saltsjösidan var leden från Vaxholm till Stockholm redan i går afton betäckt med tunn is, som dock ei hindrade åtskilliga ångbåtar att genomtränga densamma. — I Fredags invigdes i Adolf Fredriks kyrkas gratkor till sin sista hvila stoftet at m:ll Beata Afzelius, som kallades till en bättre verld efter en lefnad af öfver 83 år. N. Dgl. Alleh. skildrar den häftangångnas lif på följande vackra sätt: Hvem var Beata Afzelius? — kan mången fråga och ej veta svaret, men mycket stort är äfven deras antal, som med det djupaste deltagande känna, att med detta lif slocknat ett af de ädlaste hjertan, som verkat i det tysta arbetet, i det godas tjenst, och en af de klaraste andar, som varit klädda i qvinligt omhölje. Man kan börja räkningen af detta antal ifrån konungaborgen och följa den ned i den tarfligaste hydda i vår hufvudstad, och man skall öfverallt träffa på bekanta till Beata Afzelius, som med kärlek och vördnad ihågkomma det namnet. Djupast skall hon dock saknas af sin ännu lefvande och äldre broder, Sagohäfdernas och Näckens polskas författare, samt af den vidsträckta slägtkrets, åt hvars yngre medlemmars vård och uppfostran hon egnat en stor del af sitt lif med en verkligen rörande hängifvenhet och sjelfuppoffring. Faster Beatas namn har derför upptagits ur denna slägtkrets i mycket vidsträcktare kretsar, och hvar det nämde, förenade sig dermed alltid begreppen af godhet och spiritualitet. Hon hade blifvit en Fredrika Bremer, om hon kunnat förmå sig att författa för den stora allmänheten. Nu blef hon endast Fredrika Bremers intima väninna och deltagarinna i alla hennes ädla planer och ädla sträfvanden för att utbreda det godas och sedligas herravälde, och hennes egen verksamhet som författarinna inskränktes till meddelanden i brefform till vänner och bekanta, dels af humoristiskt, dels af allvarsamt innehåll, af hvilka många utmärka sig för en originalitet i uppfattningen af personer och företeelser i lifvet, som är egnad att 1..r. T1T ar DNDND