Göteborgsposten – 25 november 1870, sida 2

öfver honom, Dashwood, men de skulle försöka det, och jag skulle ej tycka om ett sådant försök. — Naturligtvis ej. Jag känner Sheldon vid GraysIno. Han är en något tretydig personlighet. Det är ett hårdt epitet, men jag kan ej hjelpa det. Er väns sak tycks mig mycket klar. Den lille fransmannen är nyttig, men fjäskaktig. Det finnes väl penningar för bestridande af de nödiga utgifterna? — Ja, det finns penningar. Min vän är beredd att betala för att man gör hans anspråk gällande — naturligtvis inom billighetens gränsor. Efter detta samtal gick den Haygarthska saken framåt sakta och lugnt. Det behöfdes ännu några dokumenter — slutlänkarne i den kedja som skulle sättas tillsammans, och för att erhålla dessa länkar voro hrr Dash wood Vernon i verksamhet jemte hr Fleurus. Så stod denna affär då kapten Paget sjuknade och måste öfvergifva all verksam del i sträfvandena. Under det den sjuke i den behagliga bostaden med utsigt öfrer Hyde Park dag för dag blef svagare inträdde äfven en försämring i Charlotte Hallidays tillstånd. Hon var sjuk, mycket sjuk. Det var med dagligen växande oro som Diana Paget gaf akt på den långsamma förändringen — långsam då man såg den framskrida, men snabb då man såg tillbaka på den. (Forts!)