Göteborgsposten – 25 november 1870, sida 2

delser kunna i hvarje ögonblick inträffa. Under dessa förhällanden intager fortfarande ställningen inom Paris en vigtig plats. Prenssarne fånga visserligen en och annan ballong med bref och tidningar, ur hvilka de samla och offentliggöra en mängd nedstämmande underrättelser. Emellertid har ÅLIndep belge emottagit en skrifvelse ifrån en person, som lemnade Paris d. 8:de, och genom densamma går en helt annan ton. Brefskrifvaren, som säger, att han afhåller sig ifrån hvarje öfverdrift och endast säger den strängaste sanning, meddelar bl. a. följande: Lifvet i Paris är, om än icke mycket behagligt, likväl icke odrägligt. Kött utdelas visserligen i rationer om 50 grammer, men detta gäller endast om ozoch fårkött. Eftersom taxa är satt å dessa köttsorter, så äro priserna moderata; oxkött kostar sålunda 1 fre 20 c. skälpundet. Af hästkött kan enhvar köpa så mycket han behagar; taxa är nu äfven satt derå, och priset är 1 fre skålpundet. Befolkningen har hastigt vant sig vid hästköttet, och det serveras på de bästa restaurationer. Åsnekött ätes ock, men derå är icke taxa fastställd, och det är mycket dyrt. Oxoch fårköttet skall vara tills början af December. Sedan har man 45,000 hästar att tillgripa, förutom ofantliga förråder af insaltadt kött. Köttförrådet är tillräckligt för mer än tre månader, således tilis medlet af Januari. Brödet säljes till priser, som man endast känner under de gynnsammaste år, neml. till 20 cent. 66. för bästa sort, och det finnes tillräckligt deraf tills slutet af April. Paris är således betryggadt mot hungersnöd i egentlig mening. Socker, salt, ljus, senap och så vidare säljas till de vanliga priserna. Ost står högt i pris, ehuru icke derför att brist derpå råder, utan derför att hökarne hålla på varan och endast sälja deraf till sina gifna kunder. Med allt detta är det naturligt, att den, som f. n. vill lefva i Paris på samma sätt som under vanliga förhållanden, måste ha en god pung att tillgripa; men har han det, så kan han ännu få godt smör (36 fres (t), kycklingar (25 fres), kaniner (30 fres) o. s. v. Grönsaker sinnas i mängd och kunna erhållas till godt pris. Terrängen mellan fästena och de preussiska förposterna är fullt tillräcklig, för att kunna i detta afseende förse Paris. Jag kan för min del lemna ett gedt bidrag till bedömande af, huru ens kroppsliga lif ställer sig i Paris. Vi voro åtta bekanta, som spisade hos en af våra vänner, och vår middag bestod regelbundet af köttsoppa, ett stycke kött med blomkål eller potatis eller spenat, ost, kaffe, vin och bröd, ja, tillochmed tobak. Min andel i utgifterna uppgick för hela den sista veckan till 14 fres 50 cent.! Detta är väl alldeles tillräckligt, för att visa, huru de kunna lefva, som äro i stånd att betala för sig. Hvad de obemedlade klasserna angår, så har mairerna i hvarje qvarter inrättat spisningsanstalter, der det lemnas en portion kött, 1 liter köttsoppa och grönsaker för 35 centimer. Åt de till tiggarens grad sjunkna utdelas kostnadsfria matpolletter. Man ser ej heller mera till några tiggare på gatorna. Lejonen och de tvetydiga damerna ha äfvenledes försvunnit, och man kan i allmänhet påstå, att Paris lifvas af en helt ny anda. Nästan alla karlarne bära en eller annan uniform, så att de civila kläderna höra till sällsyntheterna. Redan kl. 7 på morgonen äro gator och torg besatta af nationalgardister, hvilka öfva sig och manövrera som gamla soldater. På eftermiddagen företager man militära promenader utanför fästena och om qvällen har man ännu krafter att begifva sig till mairerna, för att höra regeringens officiela meddelanden och diskutera dess fåltplaner; ty hvar och en har sin plan, hvilken han sätter öfver Trochus. Man begagnar således tiden väl; men endast den, som lefvat i Paris under dessa dagar, kan göra sig någon föreställning om den manliga hållning, som utmärker nationalgardisterna. De äro redo till allt, utom att gifva sig. Hungern skrämmer dem icke, och hvad fienden angår, så fordra de med hög röst att få mäta sig med honom, i det de bittert förebrå Trochu hans skenbara overksamhet. De göra sig ej någon riktig föreställning om, att generalen måste ha tid på sig, tills hans trupper äro i stånd att manörrera under fiendens kanoneld. De glömma äfven, att man måste tillverka bakladdningskanoner och Chassepotgerär. När det kommer till stycket, ha de emellertid förtroende till sin öfverbefälhafvare och skola följa honom öfverallt, dit han för dem. Då man begärde srivilliga af nationalgardet, anmalte sig 40,000 man på 24 timmar; men hela kompanier förklarade, att de icke ville lemna några frivilliga, emedan de voro redo att rycka ut i massa. Regeringen gör för öfrigt mycket för den borgerliga milisen. Hvarje nationalgardist har rätt till en sold af 1J fres om dagen. Alla lyfta denna sold, för att icke de, som ej kunna undrara den, skola känna sig förödmjukade; men de välmående skänka beloppet tillbaka till bataljonskassan, som skickar regeringen penningarne åter. Nationalgardet är i hvarje hänseende fullständigt utrustadt, inclusive fältgrytor o. dyl., och eftersom det räknar 400,000 man, kan man häraf finna, hvilket ofantligt arbete, man varit i stånd till att på kort tid utföra. Nationalgardet gör afren tjenst som polis. Alla poster besättas af detsamma, och det förrättar äfven patrulltjenst. Det är ett märkligt fenomen, att hvarken stölder eller mord nu förekomma i Paris, och likväl stänger man butikerna kl. half 11, för att spara på gasen, ech på gatorna tändes endast hvarannan lykta... Det verkliga och stora lidandet består deri, att man saknar underrättelser från provinsen. Der finnas oräkneliga familjefäder, som skickat bort hustrur och barn och alls icke veta, huru det gått dem sedan dess. Kunde regeringen finna en utväg att skaffa parisarne underrättelser från deras anhöriga, så skulle de icke längre ha någon annan önskan än att gå emot fienden. Den nordtyska riksdagen har öppnats med ett uppläst trontal, hvilket högtidligt fastställer, att myndigheterna äro beredda på krigets dragande ut i längden. Förbundsregeringen framhåller som ett nödvändigt vilkor för freden, att Tyskland erhåller en bättre strategisk gräns mot Frankrike och begär yt