eftermiddagstur i vagn igenom Hyde Park, hvarest åskådningen af toiletterna gjorde henne mycket nöje. Charlotte och Diana åtföljde mrs Sheldon under denna tur. — Se, Charlotte, sade miss Paget, då ett stätligt equipage körde förbi mr Sheldons landeau, hvilket vackert spann! — Ja, jag ser. — Förr brukade du alltid uttrycka din beundran vid åsynen af ett spann. — Jag beundrar det lika mycket nu som någonsin. — Och dock gaf du de fyra ståtliga hästarne knappt en blick. — Nej, svarade Charlotte med en svag suck. — Är du trött, Chariotte? frågade miss Poget något orolig. Det var något i Charlottes sätt på sista tiden, som hade ingifvlt henne en obestämd känsla af oro, någon försom skedde så gradvis, att det blott rar geuom utt jomföra Charlotte för några månader sedan med den närvarande Charlotte, som hon kunde se att den verkligen förefanns. Den vanliga lifligheten och glädtigheten i miss Hallidays sätt hade efterträdts af en viss trött liknöjdhet. — Är du trött, min vän? upprepade hon oroligt. — Nej, kära Di, ej trött; men — jag känner mig ej må riktigt väl denna eftermiddag. (Forts!)