Göteborgsposten – 24 november 1870, sida 1

der den då redan 75: ärige generalmajoren Akrells ledning, hvilken d. 4 December 1852 till K. M:t ingaf ett preliminärt utkast, antydande den riktning i allmänhet, som stamlinierna efter hans förmenande borde erhålla. Det är denna handling som hr H. både nu och en gång förr velat göra till ett kardinaldokument, emedan siffran 500,000 rdr rmt deri upptagits såsom Åunder vanliga förhällanden(general Akrells egna ord) det pris hvartill en mil jernväg efter hr Akrells antagande borde kunna byggas. Likvisst upplyser hr Akrell, att jernvägarne i utlandet beräknades kosta ända till 1,050,000 rdr. Ur H. har troligen icke kunnat ana att någon skall göra sig mödan att, såsom nu skett, kontrollera hans — jag tvekar ej att utsäga det — försåtliga uppgift.) Det är dock icke för första gången som den nu blifvit gjord — och vederlagd. Vid 1860 års riksdag, då grosshandl. L. J. IIierta såsom ledamot af borgarståndet satt i statsutskottet, upptogs af detta såsom en anmärkning mot frih. Ericson, att 1 mil jernväg vid 1853 års riksdag i anläggningskostnad beräknats till 500,000 rdr, men vid 1856-57 årens riksdag förslagsvis, enligt frih. E:s beräkning, till 7 å 800,000 rdr i medeltal. Härpå svarade frih. Ericson d. 14 Nov 1862, att han Åförst år 1855 erhöll K. M:ts uppdrag att vara chef för statens jernvägsbyggnader och derförinnan icke haft den ringaste kännedom om de för ifrågavarande avläggningar tillkomna törslager eller kostnadsberäkvingart. Då hr H. i sin framtidsartikel nu i förevarande sak drager vexel på samtidens okunnighet, får han ursäkta om den vexeln kommer med protest tillbaka. ) Hr H. är naturligtvis fullt berättigad att plädera både för smalspåriga banor och för deras åstadkommande af enskilda med eller utan statens biträde, och likaledes att sammanfoga till ett helt allt möjligt plockgods al det slag som behagar honom. Lyckas han att vinna några anhängare, som äro af betydenhet, så allt för gerna. Men i afseende på åsigten om det smalspåriga systemets företräde, torde det tillåtas mig mot honom åberopa en auktoritet, som aldra minst han bör underkänna — nemligen grosshandlaren L. J. Hierta, hvilken tecknat sig tör aktier i KrylboNorbergs-banan och dervid sästat det uttryckliga vilkoret, att nämnde bana skall byggas med samma spårvidd som statsbanorna, d. v. s. bredspårig. Då en så betänksam man som hr Hierta vill medverka till en bredspårig bana, hemställer jag vördsamt om ej hr L. J. II. i Framtidenbör ötvergitva sin smalspåmora . ls