Göteborgsposten – 18 november 1870, sida 2

aödsakad att i asseende på tonkonsten göra ett sammandrag af samma kapitel i prof. Ijunggrens ÅFramställning af de förnämsta estetiska systemerna. Det nyttiga arbetet nalkas nu sin fullbordan. På samma förlag har äfven utkommit andra och sista delen at den digra romanen Slägga och Städ af Fr. Spielhagen, hvilken gjort stort uppseende i det stora tåderneslandet och der upplefvat trenne upplagor. Det är en socialroman med god, ehuru kanske för mycket betonad tendens, hvars starka utveckling inkräktat i någon mån på karakterernas klarhet och handlingens natursanning. Men så är det också något annat att i ötverensstämmelse med konstens fordringar skrifva romaner, än att, såsom Ibsen säger, Ystöpa knappar. Emellertid står Spielhagens bok vida ötver flertalet af de tyska romaner, med hvilka vi på senare tiden gjort bekantskap, och är väl fortjent af att, isynnerhet för tendensens skull, begrundas. På hr Sigfrid Flodins förlag i Stockholm har utkommit andra delen af Towerns Minnen at W. H. Dixon. Det finnes väl få platser här i verlden, hvilkas murar varit ramen för en skådeplats med så rika och vexlande tilldragelser, som Towern i London. En skildring af detta ställe omfattar dertör ock en stor del af Englands historia, hvilken onekligen har en dramatisk karakter och under behandlingen af Dixons lätta penna blir, snart sagdt, en roman med alla en dyliks ingredienser, minus den sjelfskapande tantasien, ty allt, hvarje lokalteckning, hvarje scen grundar sig på historiens vittnesbörd. På samma förlag har utkommit en pendant till ÅSmå Rätvar af mrs Harriet Beccher Stowe, nemligen Små Tomtar eller de små behag som bereda huslig lycka. Tomtarne äro till sin natur i verkligheten angenämare gäster än räfvarne; dessa teckningar synas oss ock ha företräde framför de med det senare namnet betecknade, i det att ue, förenade med dessa en , mängd små fina drag at qvinlig iakttagelse och konstfullhet i detaljen, äro friskare hållna och mera sällan förråda den tillsats af sirap, som börjat mer och mer visa sig i den icke blott berättande, utan ätven strängt moraliserande anti-byroniska damens litterära alster. Förläggaren hr Em. Giron i Stockholm nar börjat utgifvandet af ett större verk, hvilket torde bli särdeles välkommet, emedan vi sakna på detta område en mera omfattande, lättläst och enligt den moderna kritikens begrepp någorlunda historisk historia, neml.: Den kristna Kyrkans Historia från äldsta tider till nittonde århundradet. Föreläsningar af d:r HK. R. llagenbach, ötversättning af J. H. Björnström. Verket utkommer i femton häften, och omfattar det nylgen utgifna häftet den andliga utvecklinge.s förberedelse till kristengomen, dennas uppkomst och dess stiftares personliga historia, den kristna kyrkans första dagar ända till tiden för den s. k. kateketskolans i Alexandria verksamhet. I sin anmälan yttrar 51versattaren: Onekligen är det en stor brist i vår svenska litteratur, att vi icke ega någon utförligare, mera populär bearbetniog och framställning af den kristna kyrkans historia. Vigten och betydelsen af en sådan framställning igger för öppen dag. Det förhåller sig på samma sätt med kyrkan som med vårt jordiska fådernesland. Endast den kan rätt älska sitt sädernesland, som känner dess historia. Vi torde dock icke säga för mycket, om vi pistå, att kunskapen om den kristna kyrkans historia icke år synnerligen stor ärven bland de mera bildade i vårt land — vi skulle vilja tillfoga: äfven bland den kristna kyrkans egna tjenare. Ett annat dylikt, mindre omfattande men likväl förträtfligt och med en värme, som gör godt intryck, skrifvet verk är Den kristne Kirkes Historie af Fr. Hammerich, af hvilket nu 3:dje bandets första häfte utkommit, innehållande en behagfull skildring af Luther och hans reformation. (Den Gyldendalske Bogbandels förlag i Köpenhamn). Forlagsbureauet i Köpenhamn har skridit till ett ganska storartadt företag, neml. utgilvandet at Verdenshistorie af Cesare Cantu, den bekante italienske historikern, hvars verk åtnjuter ett högt anseende inom det bildade Europa. Cantu gjorde sig egentligen först känd genom ett arbete ötver Lombardiets Ilistoria i 18:de seklet, i hvilket han med frisinnadt mod uppträdde mot det österrikiska väldet, hvilket äfven vedergälde honom för hans kritik med att kasta honom i fängelse. Här skref han en historisk-politisk roman Margherita Pusterla, hvilken ställes vid sidan af Manzonis ÅPromessi sposi. Hans förnämsta verk är dock hans verldshistoria, som sedan 1837 utkammit i 27 hand och år 1864 redan nun efvaf