Göteborgsposten – 18 november 1870, sida 2

personer skulle kalia vacker! Gud välsigne dig, Di, du har gjort mig mycket lycklig. — Verkligen, Charlotte? — Ja. Vet du, den tanken att det var ett tomrum i ditt lif fördystrade mitt. Jag vet att jag varit mycket sjelfvisk, mycket tanklös, men jag skulle aldrig ha blifvit fri från en känsla af sjelfförebråelse. Men nu finnes för mig endast lycka. Ah, hvad jag längtar efter att få se din Lenoble! — Du skall få se honom. — Säg mig emellertid hur han ser ut. Miss Halliday fordrade en fullständig beskrifoing öfver mr Lenobles yttre person. Diana gal den, men ej utan en viss känsla af förvirring. Hon kunde ej förmå sig att visa sig entusiastisk öfver Gustave Lenoble, ehuru det i hennes hjerta fanns en varm känsla som förvånade henne. — Hvilken skrymterska du är, Di! utropade Charlotte hastigt. Jag vet att du älskar den gode fransmannen nåstan lika högt som jag älskar Valentine, och att tanker på hans tillgifvenhet gör dig lycklig; och dock talar du om honom i små afmätta meningar och vill ej visa någon entusiasm ens då du beskritver hans utseende, — Det är svårt att öfvergå från drömmar till verklighet, Charlotte. Jag har lefvat så länge bland drömmar, att den verkliga verlden synes sällsam för mg. — Detta är endast ett poetiskt sätt att uttrycka att du känner blygsel ötver att ha ändrat tycke. Jag skall