Göteborgsposten – 18 november 1870, sida 2

grannt. Så föreföll det ätven mrs Woolper, som under sina samtal med Philip Sheldon aldrig kunde fullkoml I gt jaga ifrån sig ett visst pinsamt minne. Detta minne var Tom Hallidays död och de förfärliga tankar och farnäzor, som i sammanhang dermed en tid plågat henne. Skuggan af denna gamla spöklika fruktan stod ännu en och annan gång mellan henne och mr Sheldon, ehuru hon längesedan sökt öfvertyga sig sjelf att denna fruktan var lika grundlös som oförnuftig. — Jag såg ju min egen nevö stryka med i en feber som var två gånger så hastig som den hvari mr Halliday dog, sade hon för sig sjelf. Ej behötver jag tänka så illa om mr Philip, som jag närt vid min egen barm, dertore att en kopp buljong ej bekom mig väl? Sålunda otvertygad att hon gjort sin husbonde orätt och tacksam för det skydd han lemnade henne på hennes ålderdom, ausåg mrs W oolper att hon ej kunde göra för mycket för att tjena honom. Hon hade redan visat sig som en klok och sparsam hushållerska, hade afskaffat en mangd missbruk och infört ett nytt system at ordning och ekonomi i husets nedra regioner, till stor förvåning för Georgy, hvilken förut burit ansvaret för hushällnis gen i villan. Mrs Sheldon var ej just tacksam mot den energiska Yorkshire qvinnan, som befriat henne från bördan al detta ansvar, men hon var undergifven. — Jag har aldrig haft mycket att säga i detta hus, sade hon ull Charlotte; men sedan Anna W oolper kom hit, har jag blifvit en fullkomlig nolla. (Forts.Y