Göteborgsposten – 18 november 1870, sida 2

makter, som ha fria händer, ämna att förhålla sig härtill. När det är fråga om Ryssland och dess orientaliska syften. så riktas uppmärksamheten företrädesvis på London. Konstantinopel är liksom Antwerpen en af de punkter, hvilka England, så fjerran det än annars håller sig från de europeiska tvisterna, enligt den allmänna meningen icke låter röra vid, utan att lägga hela tyngden at sitt inflytande i vågskålen. Englands hållning skall bestämma de öfriga makternas. Hvad Porten angår, så har hon icke ötverraskats af den ryska politikens nyaste handling. Hon har redan länge varit beredd derpå och hon har försatt sig i den ställning, att hon kan bjuda spetsen åt en första frammarsch af Ryssland vid Pruth eller i Asien. Porten torde närmast komma att uttala en skarp protest mot Rysslands tillsägagående och att understödja den genom lämpliga atgärder till bevarande af sin rätt Så vidt vi erfara från Konstantinopel, är turkiska regeringen besluten till det yttersta, och hon skall svårligen lata sig vilseledas af nagra den europeiska diplomatiens intulanden i sin bestämda hallning mot denna ryska utmaning. Den makt, som näst Turkiet beröres mest af händelserna i Orienten, är Österrike. Rysslands framträngande i Orienten hotar Österrike ej mindre än Turkiet. Här äro båda rikenas intressen nästan identiska. 1866 års krig uttrangde Österrike ur Tyskland. Uppnår Ryssland det mål, hvarefter det sträfvar genom alt säga sig löst fran pariserfördraget, så är ej allenast Turkiet, utan äfven Osterrike utkastadt ur Europa. Ryssland behötver icke direkte eröfra Konstantinopel, 1or att medelst sin nationala och religiösa propaganda alldeles inklämma och hoptrycka Österrike ifrån öster och söder. Det är i ordets egentligaste mening en liffråga för Österrike att förekomma denna cventualitet. Vi veta ej huruvida Ryssland är beredt att åt sitt nyaste steg mot Europa genast gifva vederbörligt eftertryck med vapen i hand. Det är möjligt, att turst Gortschakoff genast gick diplomatiskt till det yttersta, för att kunna våga vika tillbaka under loppet at de nu uppstående underhandlingar och nöja sig med litet mindre. I alla händelser öppnar Petersburgerkabinettets steg ett högst allvarligt perspektiv. Underrättelser från Petersburg och andra trakter at Ryssland gitva vid handen, att man rustar med feberaktig ilver och i en skala, hvartill något motstycke ej bevittnats sedan Krimkriget. De punkter i pariserfördraget, hvilka Ryssland nu faktiskt upphäft för sin del och hvilka det ej heller skall vidare underkasta sig, om det icke tvingas dertill — men att tvinga det dertill är liktydigt med krig — ha denna lydelse: Art. 11. Svarta Hafvet är neutraliseradt; öppna för alla nationers handelsflotta, förblifva dess vatten och hamnar uttryckligen och för everdeliga(!) tider stängda för såväl strandstaternas som hvarje annan makts krigsflagga, med förbehåll at de i artiklarne 14 och 19 af detta fördrag innehällna undantag. Art. 13. Ålldenstund Svarta hafvet är neutraliseradt, så blir bibehållandet eller upprättanuet af militära sjöarsenaler vid dess kuster onödigt och andamälslöst. Derför förbinda sig II. M:t alla ryssars czar och H. kejserl. Maj:t sultanen att på nämnda hafskuster hvarken upprätta eller bibehålla militära sjöarsenaler. Art. 14. Alldenstund Deras Majestäder alla ryssars crar och sultanen afslutat en konvention angå ende vestämmandet af styrkan och antalet af de till kusttjensten erforderliga lätta fartygen, hvilkas underhållande i Svarta Hatvet de förbinda sig, så blir konventionen bifogad detta fördrag och skall ha samma kraft och giltighet, som om den vore en integrerande del af detsamma Den kan derför hvarken upphäfvas eller förändras utan de makters bifall, som undertecknat det föreliggande fördraget. Art. 19. För att betrygga utforandet af de soreskrifter, som i enlighet med ofvan uttalade prundsatser bestämts genom gemensam ötverenskommelse skall en hvar af de fördragsslutande makterna ha rätt att när som helst lägga tvenne lätta skepp vid Donaus mynningar. Det tilläggsfördrag, som här ofvan åberopas, har följande lydelse: Art. 1. H. M:t sultanen å ena sidan förklarar sitt fasta beslut att för framtiden upprätthålla den som en traditionel regel för dess rike oföränderligt tattstående grundsats, i kraft hvaraf främmande makters krigsskepp förbjudits inlöpa i hafsvikarne Dardanellerna och Bosforen, och, så länge Porten befinner sig i fred, icke tillåta något främmande krigsskepp Ånlopa i nämnda hafsrikar. Och å andra sidan förbinda sig Deras Majestäter kejsaren af Österrike, fransmännens kejsare, urottningen af det förenade konungariket Storbritannie. och Irland, konungen af Preussen, alla ryssars czar och konungen af Sardinien att akta detta sultanens beslut och rätta sig efter den ofvan uttalade grundsatsen. Art. 2. Sultanen förbehåller att såsom hittills för genomresa utfärda fermaner för lätta krigsfartyg, för att användas i de befryndade makternas beskickningars tjenst. Art. 3. Samma undantag gäller om de under krigsflagga seglande lätta fartyg, hvilka hvarje at de tördragsslutande makterna är berättigad att underhålla vid Donaus mynningar, för att betrygga utförandet af de föreskrifter, som afse flodens frihet, men deras antal får ej öfverskrida två för hvarje makt. Vi nämnde, att de ifrigaste rustningar pågå i Petersburg. Ea korresp. säger, au de mest framstående entreprenörerna, isynnerhet de som åtagit sig jernvägsarbetena till Svarta Hafvet, sått betallning om att med största skyndsamhet utföra arbetena. Ätven i England skall den lifligaste verksamhet börjat visa sig under senaste veckorna. Amiralitetet har erhållit befallning om att fördubbla transportskeppens antal, hvilka skola hallas färdiga att löpa ut vid första signal (iarnisonerna på Malta och Gibraltar komma att ansenligt ökas. I de verkstäder, der armåens klädespersedlar tillverkas ha betydligt