Göteborgsposten – 18 november 1870, sida 2

press ställer sig till saken. Från Berlin heter det, att inga allvarsamma inkast kunna göras mot lämpligheten af att ändra pariserfördraget af 1856. I Florens menar man, att en 1evision af vissa bestämmelser vore önsklig. I London deremot upptager man saken mycket allvarsamt. Times säger, att Englan icke kan gilla ett ensidigt annullerande af pariserfördraget, såframt Turkiet skulle göra någon invanning. Och den engelska utrikesministern lord Graaville har i en depesch förnekat Ryss land rätten att utträda ur parisertraktaten, beklågande djupt inledandet at en diskussion om Saken. I Mien visar man sig med skal oroligast. Beust ar besluten att genast vid taga mått och steg och önskar åstadkommandet af en österrikisk-itallensk-engelsk alli ang, för att betrygaa sig mot Rysslands alltför egenmaktiga uppträdande. Ryssland och Preussen synas stå på en sida. England talar ännu skarpt, i Österrike är man beredd till handling, om en allians kan tas, i Italien iakttager man en afvaktande hållning. Denna maktgruppering är anmärkningsvärd. Den ryska cirkulärdepesch, som framkallat den allmänna uppståndelsen är daterad 11 November (31 Oktober) och har samtidigt delgifvits alla undertecknarne af parisertördraget, d. v. s. kabinetten i Wien, Paris, (Tours), London, Berlin, Fiorens och Konstanunopel. Den erinrar forst om de olika törändringarne i de ötverenskommelser hvilka betraktats som basis för den europeiska jemnvigten, och faster sig särskilt vid pariserfördraget at 1856, i afseende på hvilket depeschen namneligen betonar dess förändrande med hänsyn till Donanfurstendömena. Derpå fortsätter furst Gortschakoff: Kejsaren har icke kunnat erkänna såsom rätt, att fördrag, hvilka brutits i så många väsendtliga punkter, skulle fortfarande vara bindande, der de beröra det ryska rikets intressen, att Rysslands säkerhet skall göras beroende af en fiktion, som icke kunnat bestå tidens pröfningar, eller att Ryssland skall lida genom sin aktning för förpligtelser, hvilka från annan sida icke hållits i full okränkbarhet. I förlitande på makternas billighetskänsla befaller kejsaren dertör härigenom, att den förklaring skall (af sändebuden hos makterna) afgitvas, att han icke är i stånd att anse sig bunden af de förpligtelser, som ålagts honom genom pariserfördraget af 1856, så till vida som att detta fördrag inskränker hans suveranitetsratt i Svarta Hafvet. Kejsaren anser det både för sin rättighet och sin pligt att uppsäga sultanen den tilläggskonventionen, som är bitovad nämnda fördrag och hvilken bestämmer antalet och storleken at de örlogstartyg, som vederbörande makter tå hålla i Svarta Hafvet. Makterna blitva på lojalt sätt underrättade om, att sultanen i detta hanscende åter insättes i fullaste mått i sina rattigneter, alldeles som kejsaren gör anspråk på sina. Det är endast sitt rikes säkerhet och värdighet, som kejsaren härvid har för ögonen. Tanken att anyo uppröra den orientaliska frågan är längt itrån honom. Har, sasom alltid, hyser kejsaren ingen aunan önskan, än att bevara och befästa treden. Han tasthåller vid de öfriga humwvuubestammelserna i 1856 års tördrag. Kejsaren är redo att träda i underhandling med de andra makterna, vare ig för att stadfasta traktatens allmänna bestämmelser eller för att gitva dem en ny form eller iör att låta dem atlösas af en annan, rattvis ordning, som vore egnad att betrygga lugnet i Orienten och Europas jemvigt. Kejsaren hyser den örvertygelsen, att både freden och den europeiska jemvigten skola erhålla ytterligare garanti, om de Stödja sig på en rättvisare och iastare grund, än den bar varit, hvilken framgått at omständigheter, dem ingen stormakt kan erkänna såsom vilkor för en normal tillvaro. Man slutar allmänt till, att Preussen skall lemna Ryssland sitt bifall såsom betalning tör den valvilliga neutralitet Ryssland medgitvit det under kriget med Frankrike. Skulle kanske det svenska tolkets instiskt ändock ha ratt gentemot både hrr Forssell Hazelius g. concorti, då den genast högt uttalade, av Preussen hade en bundsförvandt i Ryssland och att dess segrar skulle mediöra förändringar i denna anda? En af v. Beusts organer Neue freie Presse utbrister: Att dylikt skulle komma fram, var ej en öfverraskning tör någon; men att petersburgerkabinettet skulle i en så hansynslös och betallande form afkaSta masken och lösgöra sig från ett högtidligen insånget fördrag, det har man icke väntat. Man maste erkänna, att furst Gortschakoff mycket väl valt ögonblicket för ett sådant uttalande. Han insåg tydlist, att han med förslaget om att ändra pariserföruraget genom en europeisk kongress skulle vinna så godt som ingenting; och så tog han detta fördrag i hand, ref sönder det och kastade bitarne i ansigtet på Europa i samma ögonblick som tvenne af kontinentens trämsta makter äro fullständigt upptagna at en fruktansvärd kamp och de neutrala voro på inzenting mindre törberedda, än på detta brutala sätt att begagna en curopeisk katastrof... Man må icke fasta sig dervid, att Ryssland specielt losgor sig tran art. NIV i detta fördrag. Den utgör ju hufvuaartikeln, ty neutraliseringen at Svarta Hatvet bestämdes, for att i alla tiner betrygga Konstantinopel mot otverrumpling af en rysk flotta. Kring denna grundtanke i pariserfördraget gruppera sig alla dess öÖlriga bestämmelser, likasom på er tafla L rerna kring uess hufvudperson. Neutraliseringen at Svarta Ilafvet är på visst sätt själen i parisertördraget, och negeranuet af denna artikel är detlat at hala ftäridravet mma 33.tTg