Göteborgsposten – 17 november 1870, sida 2

——lä— — —A— AAAm Bh—so 7 Telegrammer. STOCKHOLM d. 16 Nov. Till major vid Göta artilleriregem. har majoren i artilleriet K. E. levonhufvud blifvit utnämnd och till kapten vid samma regemente har utnämnts löjtnanten J. C. Bratt. Vid Westgöta regemente har kapten 4. Wester utnämnts till tredje major. Fyrfartyget Sydostbotten har intagits. TOURS d. 13 Nov. Regeringen har sändt en note till de frauska sändebuden hos stormakterna samt Turkiet och Spanien rörande Thiers? sörhandlingar med Bismarck angående vapenstillestånd, och heter det i denna note: — Bismarck gjorde reservationer emot neutral inblandning, men erkände dock missionens ändamål: vapenstillestånd, hvllket skulle göra slut på blodsutgjutelsen, och tillåta Frankrike att genom företagande af fria regelmessiga val koustituera en regering, som vore giltig att underhandla om fred. Bismarck anspelade på den föregående rereringen, som synes ha ombildats i Kassel. itan tilllade dock straxt att han afhölle sig fran hvarje inblandning i Frankrikes inre angelägenheter. Under första konferensen förhandlades om vapenstilleståndets sängd, valsrihet i de ockuperade provinserna, provianteringen af de belägrade platserna, isynnerhet Paris. Bismarck tycktes ej finna några oöfvervinneliga hinder. Thiers avsåg möjligt, att man skulle kunna komma öfrerens om alla punkterna. Dagligen höllos två konferenser. Stilleständets längd bestämdes till 25 dagar. Vapenstilleståndet skulle på intet sätt prejudicera frågorna om Elsas och Lothringen. — Bismarek förbjöd volagitationer derstädes, men tillät dock att både Elsas och Lothringen finge representeras af notabler, valda utan inverkan af de tyska embetsmännen. I denna punkt blef man ense. Provianteringsfrågan, af Bismarck öfverlemnad till militårauktoriteterna, föranledde i början ingen väsentlig meningsskiljaktighet. Under konferensen d. 3 d:s insåg Thiers, att provianteringssrågan skulle bli fundamentalfrågan. Bismarck fordrade för den militära eqvivalensen ett fäste framför Paris. Thiers svarade att vägran att proviantera voro att förkorta motståndet en månad; fordran af fästet vore att begära Paris murar. Efter berättelsen om samtalet med Favre och förhandlingarnes afbrytande, slutar noten pa följande sätt: De neutrala makterna ma döma om deras råd blifvit följda — på oss beror det ej att de blifvit förkastade. Jag uppbjöd alla ansträngningar för att atergifva säderneslaadet fredens välsignelser, hvilka det förlorade genom en regering, hvars blotta tillvaro endast berodde på det felet hos Frankrike att det gaf sig en sadan regering och utan kontroli öfverliemoade sina öden at densamma. BERLIN d. 13 Nov. Från Versailles meddelas under d. 12 d:s att cerneringstrupperna norr om Paris blifvit genom de inträffade färstärkniagarne försäkrade mot ett anfall i ryggen. Yädret är klart, med snö och frost. — Parisertidningen Figaro uttalar öppet omöjligheten att vidare göra något motstand ech uppträder med häftighet mot Favre och Trochu. DRESDEN d. 13 Nov. Sachsiska statsmiaistern von Friesen har i dag aterrest fran YerSailles. BERN d. 15 Nov. Från gränsorten Bruatrut I meddelas att kanonad idag hördes vid Beltori; i fästena La Justice och Grandes Perehes sköto oupphörligt, byn Yegelois brinner. BRÖSSEL d. 15 Nov. Ttrikesministern har, med anledning af en skedd interpeliation, förklarat ait preussiska sändebudet gjorde anmärkningar rörande den belgiska pressens hallning, ——————. —