Göteborgsposten – 16 november 1870, sida 2

med godt blod i ådrorna? Lenobleska ätten är lika ren som någon i Frankrike. En god man? Leuoble är en af de bästa menniskor på jorden. Hvad är det då du vill? — Jag vill gifva mitt hjerta till den man som gifrer mig sitt. — Och hvad hindrar dig väl ifrån att gifsa ditt hjerta till Gustave Lenoble? — vag kan ej säga er det. — Nej och ingen annan heller. Men låt mig ej höra mer af detta nonsens. Om du kallar dig min dotter, skall du gifta dig med Gustave Lenoble. Om ej — Kuptenen fann sig tvungen att afbryta i början af meningen. Hvad skulle han hota sin dotter med? Att stänga sitt hem för henne. Men den stackars mannen hade ju sjelf intet hem. Kaptenen eriurade sig detta och tystnade derföre plötsligt. Under några ögonblick satt han med hufvudet lutadt mot handen och ansigtet doldt för Diana. Hans tystnad, hans ställning, som uttryckte en ytterlig grad af hopplösbet, gjorde på henne ett djupare intryck än hans vrede. Hon visste att han var sjelfvisk, att det var på sin egen förlust han tänkte; och dock beklagade hon honom. Han var gammal, hjelplös och olycklig, så mycket mer beklagansvärd som han var sjelfvisk. För en up höjd själ finnes det alltid någon tröst; men för en låg och sjelfvisk natur finnes det ingen motvigt. Kapten Paget kunde ej med mod se framtiden till mötes. Han var trött på att arbeta. De svindlerier af hvilka han lefvat hade blifvit mycket förhatliga för honom. Naturligtvis hade han stora D A