Göteborgsposten – 16 november 1870, sida 2

.A 2A2A— som sade det då Fredrik af Preussen afskedade honom? Himlen må veta att det är saunt nog. Du, som med ett enda ord kunde skaffa dig en lysande ställning och ett hem åt mig, du gynnar mig i stället med högtrafvande fraser om din rättskänsla och lefrar mig ett hem för framtiden om jag vill vänta och heppas! Nej, Diana, väntan och hopp äro ute för mig, och jag kan finna ett hem i flodbädden utan din hjelp. — Ni kan ej vilja begå en så stor synd! utropade Diana förfärad. — Jo, lita på, att då mitt val ligger mellan fattighuset och floden, skall jag föredraga floden. Våra tiders fattighus äro inga inbjudande inrättningar, och jag tror att mången gör samma val. Det bief tyst under några minuter. Diana stod med armbågarne stödda mot kaminen och ansigtet betäckt af sina händer. — Oh Gud, lär mig att göra hvad som är rätt! bad hon, och i nästa andedrag handlade hon efter ögonblickets impuls. — Hvad vill ni att jag skall göra? frågade hon. — Hvad hvilken annan än en idiot skulle göra af egen ingifvelse — antoga det förmånliga anbud som gjorts er. — Ni vill att jag skall antaga Gustave Lenobles anbud utan afseende på om jag handlar fullt rätt genom ett sädant antagande.